Nanduerna

Nanduerna, Rhea, zool., bilda ett slägte inom strutsfoglarnas ordning (Brevipennes) och foglarnas klass. Hufvudet (med undantag af tyglarna samt trakten kring ögon och öron), halsen och låren äro fjäderklädda, näbben rak, platt och bred, med afrundad, omfattande spets, näsborrarna belägna midt på näbben i en hudbeklädd grop. Vingarna äro förkrympta, försedda med sporre och något längre fjädrar; stjerten likaledes förkrympt. Tarserna äro ganska långa och mer eller mindre täckta med stora tvärsköldar, tårna tre, korta, riktade framåt och förenade vid roten; innertån är den kortaste. Klorna äro hoptryckta från sidorna och runda i spetsen. Fjädrarna sakna biskaft. Till detta slägte höra tre arter, som äro hemma i Södra Amerika från och med Patagonien ända upp i Brasilien och Bolivia. -- Nandun l. pampas-strutsen, R. americana, har hufvudets och halsens öfre sida, nacken och frambröstet svarta, halsen i midten gulaktig, strupen, kinderna och öfre sidorna af halsen ljust askgrå, ryggen, bröstets sidor och vingarna brunaktigt askgrå, kroppens undre sida smutsigt hvit, hufvudets nakna delar köttröda, näbben ungefär lika lång med hufvudet och gråbrun samt benen grå. Hannen blir 1,5 och honan 1,38 m. lång. Nandun förekommer på Syd-Amerikas pampas till Rio Negro, företrädesvis i La Plata-staterna, i familjer eller flockar, springer ytterst snabbt, lefver af växtämnen (t. ex. blad och frön), insekter, kräldjur och stundom fisk samt gör stor skada på åkerfält och planteringar. Hannen samlar vid parningstiden flere honor omkring sig, kämpar med rivaler om dem och uppför sällsamma dansar inför honorna. Dessa lägga sammanräknadt 20 eller flere (man har sagt 40, 50, ända till 80) ägg i en och samma fördjupning i marken. Endast hannen rufvar äggen och för ungarna med sig under några veckor, hvarefter honorna åter sälla sig till familjen. De gamla foglarnas kött är groft, men ätes dock af indianerna; ungarna äro deremot smakliga och förtäras gerna af de hvita. Äggen, af hvilka hvart och ett innehåller lika mycken föda som tre fjerdedels tjog hönsägg, ätas likaledes. Fjädrarna användas till damvippor, de längsta och bästa till prydnader, pennspolarna, till att fläta ridtyg, väfva mattor och förfärdiga snaror af halsskinnet till påsar. Nandun hetsas med hundar eller fångas med kastkulor (bola). Han kan lätt tämjas och uppfödes numera för fjädrarnas skull. I mellersta Europas zoologiska trädgårdar är det icke förbundet med någon svårighet att underhålla honom. -- Darwins struts l. dvärgnandun, R. Darwinii, torde vara något mindre än föregående art, har näbben kortare än hufvudet, tarserna till större delen med nätlikt fördelade plåtar, benen fjäderklädda nedom knäleden och vingarna tätare, med bredare fjädrar. Färgen är brunaktig och fjädrarna kantade med hvitt, hvilket särskildt på vingfjädrarna utvecklas till tvärband. Arten förekommer allmänt på Syd-Amerikas slättland nästan upp emot Rio Negro. -- Långnäbbade nandun, R. macrorhyncha, har näbben längre än den första arten, hufvudets fjädrar längre och tilltryckta, tarserna smalare och utan nätlikt fördelade plåtar, tårna kortare och kroppslängden mycket mindre. Färgen är brungrå, blandad med svart och ganska mörk. C. R. S.