Narkotin

Narkotin (af Grek. narkotikas, bedöfvande), kem., en i opium förekommande, 1803 af Derosne upptäckt alkaloid, C₂₂ H₂₃ NO₇, som bildar färglösa kristaller. Narkotinet (»Derosnes salt») förvexlades till en början med morfinet och ansågs vara den sömngifvande beståndsdelen i opium. Det är nästan olösligt i vatten, men löses mer eller mindre lätt i alkohol, eter, kloroform och benzin. Narkotinet är lukt- och smaklöst samt har ringa verkan på den djuriska organismen. Fysiologiska försök hafva ådagalagt, att det kan framkalla konvulsiva rörelser, på hvilka följa afmattning, domning och till sist förlamning. Det har icke någon användning i medicinen. O. T. S.