Narva, stad i ryska guvern. Petersburg, vid Baltiska jernvägen, på venstra stranden af Narova, som der bildar ett 5,5 m. högt, genom en holme tudeladt vattenfall. Omkr. 6,500 innev. N. består af den mest af tyskar bebodda egentliga staden, v. om floden, samt den midt emot belägna mest af ryssar bebodda förstaden och forna fästningen Ivangorod (se d. o.). Staden, som var befäst till 1864, drifver liflig handel med trävaror, spanmål, lin och hampa, men industrien är obetydlig. N. anlades enligt ryska krönikor 1256, hörde länge till hanseförbundet och den livländska ordensstaten, men eröfrades 1558 af tsar Ivan IV Vasiljevitj. Svenskarna under Pontus de la Gardie stormade staden d. 6 Sept. 1581 och behöllo den till d. 10 Aug. 1704, då den något öfver 5,000 man starka besättningen under H. R. Horn efter det mest lysande försvar måste gifva sig åt ryssarna. Under svenska perioden var staden tidtals säte för generalguvernören öfver Ingermanland och Keksholms län samt hade en luthersk superintendent. I N. afled hertig Karl Filip, Gustaf II Adolfs broder, d. 25 Jan. 1622.
Mest kändt har N. blifvit genom det slag, som utkämpades derinvid d. 20 Nov. 1700. En stor rysk armé under tsar Peter inneslöt d. 17 Sept. n. å. N., hvars 1,800 man starka svenska besättning under H. R. Horn höll sig tappert trots ryssarnas bombardement från 5 batterier samt natten emellan d. 7 och 8 Nov. företagna 3 stormningar mot Ivangorod. Karl XII, som samlat sina trupper till Wesenberg (i norra Estland, 7 dagsmarscher v. om N.), beslöt att undsätta staden, lemnade derför 5,000 man till Livlands skydd och afmarscherade d. 13 Nov. med 5,100 man infanteri samt 3,100 man kavalleri och dragoner mot N. Under natten till d. 18 togs genom öfverraskning passet Pyhhajöggi, som försvarades af general Sjeremetjev med 6,000 man, och d. 19 inträffade svenskarna vid Lagena, 10--12 km. från N. Vester om staden hade ryssarna uppfört en 7,000 m. lång befäst linie med vall och graf, hvilken stödde sina båda flyglar mot floden. Denna linie besattes af 40,000 man (medräknas äfven det hären åtföljande lösa folket, torde summan hafva stigit till nära 80,000 man) under befäl af hertigen af Croy emedan tsaren sjelf lemnat armén. Svenskarna, för hvilka ingen annan utväg fanns än att anfalla, uppbröto d. 20 på morgonen och stannade omkr. 900 m. från den ryska befästningslinien samt intogo slagordning. Artilleriet uppfördes på en höjd, benämnd Hermannsberg, och i två stora kolonner skred infanteriet omkr. kl. 2 e. m. under ett plötsligt uppkommet snöglopp mot två nära midten belägna punkter af ryssarnas linie. Kavalleriet följde båda kolonnerna. Den ryska befästa linien stormades i ett tag, och de öfverkomna svenskarna vände sig åt båda sidor. En stor del trupper på ryssarnas venstra flygel begaf sig då på flykten. Sammaledes skedde äfven på högra flygeln, tills bron öfver Narova-ån brast. Högra flygelns spillror samlade sig slutligen i en vagnborg. Svenskarna råkade under striden i fullständig oordning. Under natten öppnade ryssarna underhandlingar, hvilka slutade med att fritt aftåg medgafs först högra, sedermera venstra flygeln, den senare sedan den aflemnat sina vapen. Endast det högre befälet qvarhölls såsom fångar. Svenskarna förlorade i slaget omkr. 2,000 man, ryssarna 10--12 tusen, af hvilka bortåt hälften drunknade under försöket att undkomma. C. O. N.