Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Nationalliberala partiet

Ämne: Sällskap, föreningar och politiska organ · Stat, riksdag, finanser och föreningar

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 11 (1887), sp. 1869–1870 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Nationalliberala partiet. 1. I Danmark kallades med detta namn under 1850- och 1860-talet det moderata politiska parti, som omfattade konstitutionella och liberala grundsatser samt, så länge den slesvig-holsteinska frågan ännu var oafgjord, hyllade den s. k. eider-danska politiken, under sträfvande efter ett försvarsförbund mellan Danmark och Sverige-Norge. Dess ledare var K. Kr. Hall. -- 2. I Tyskland tillkommer detta namn (Nationalliberale partei) ett år 1866 genom utbrytning ur fortschrittspartiet (se d. o.) bildadt politiskt parti, hvilket närmast omfattade samma tendenser som det forna Gothapartiet (se d. o.). Det framlade i Juni 1867 sitt program: under anslutning till den preussiska regeringen arbete för Tysklands styrka utåt och enhet i det inre, hvilken senare vore af lika stor vigt som den inre politiska friheten, för hvilken fortschrittspartiet öfvervägande kämpat. I enlighet med detta program understödde de nationalliberale Bismarcks politik i preussiska landtdagen (sedan 1867), i nordtyska riksdagen och tullparlamentet (1867--70) samt i tyska riksdagen (sedan 1871). År 1874 var partiet det manstarkaste inom riksdagen (155 medlemmar), likaså ännu efter valen 1877 (128 medlemmar). Men sedan dess flertal 1878 bidragit till den mot socialisterna riktade lagens förkastande, minskades det vid de derpå följande nyvalen till ett antal af 81. Det opponerade derefter icke blott mot Bismarcks inskränkningar af församlingsfriheten, utan äfven, ehuru endast en tid, mot hans framträdande protektionistiska tullpolitik och statssocialism, hvaremot det, troget sin hufvudgrundsats, främjat förslag om tyska krigsmaktens stärkande. Senast på nyåret 1887 röstade partiet för en höjd militärstyrka för 7 år; och sedan riksdagen med anledning af detta förslags fall blifvit upplöst, gjorde det vid nyvalen i Febr. s. å. den största vinsten bland partierna, i det dess numerär, som vid valen 1884 sjunkit till 51 medlemmar, åter steg till 100. Det kunde derför kraftigt bidraga till regeringens seger vid militärlagens förnyade framläggande i Mars 1887. Dess ledare voro då E. v. Bennigsen och J. Miquel, båda födda hannoveranare.