Nattsignal

Nattsignal, sjöv., tecken, som fartyg gifva under mörker antingen för att tillkännagifva nöd, tillkalla lots eller angifva sitt läge, äfvensom för att samtala med annat fartyg eller land (detta senare kallas nattsignalering). Nattsignaler kunna vara dels ljudande, dels lysande. De ljudande bestå i allmänhet af skott, de lysande af blänkfyrar, lanternor, raketer o. dyl. De vanliga fyrarna, fasta såväl som flytande, äro naturligtvis äfven nattsignaler, ehuru de hafva sin särskilda benämning. Alla fartyg, vare sig de äro i rörelse eller ligga stilla utan att vara förtöjda, skola nattetid vara försedda med brinnande lanternor (se d. o.). Signallanternornas beskaffenhet är närmare bestämd genom Marinförvaltningens kung. af d. 24 Jan. 1885, deras användande genom k. förordn. angående åtgärder till undvikande af ombordläggning samt signaler för angifvande af nöd å fartyg af d. 20 Febr. 1885. Huru nattsignaler för tillkallande af lots skola vara beskaffade är bestämdt genom k. kung. af d. 19 April 1875. Svenska (och norska) örlogsfartyg hafva ett särskildt nattsignaleringssystem, efter hvilket de kunna samtala med hvarandra, hvarvid såsom medel kunna användas såväl lanternor som kanonskott och ånghvissla. L. H.