Signal

Signal (Fr. signal, af Lat. signum, tecken), i allmänhet tecken, hvarmed vissa underrättelser lemnas. På det militära området gifvas signaler med trumpet, signalhorn eller trumma, för att tillkännagifva utförandet af vissa rörelser med trupp eller verkställandet af vissa förrättningar i kasern eller läger. I fält användes på kortare afstånd signalering med flaggor, lyktor eller stora trianglar och Morses telegrafalfabet, hvarvid punkter och streck betecknas genom olika ställning af det föremål, hvarmed signalering sker. På längre afstånd begagnas ljussignaler, i synnerhet raketer och elektriskt ljus (se Krigstelegraf). -- Inom sjöväsendet har man dagsignalering, mistsignalering, semafor-signalering och natt-signalering, de tre sistnämnda äfven kallade telegrafering. Till dagsignalering användas tre- och fyrkantiga flaggor, af hvilka den förstnämnda sorten kallas standert, en vimpel (inom örlogsflottan), väfkulor, koner m. m. Hvar och en af dessa flaggor benämnes med en bokstaf; för att skilja dem från nationalflaggorna kallas de med ett gemensamt namn »signaler». Det »internationella signalsystemets» flaggor utgöras af: 1 klufven standert B, 4 standertar C, D, F, G och 13 fyrkantiga flaggor H, J, K, L, M, N, P, R, B, S, T, V, W samt »signalsystemets igenkänningstecken», en standert med röda och hvita vertikala strimmor; den sistnämnda hissas under nationalflaggan och tjenar äfven under signaleringen såsom »svarsstandert» för att beteckna, att den observerade signalen är förstådd. Af en hissad signal kan man redan af flaggornas antal och den öfversta flaggans form (och namn) erhålla en antydan om signalens betydelse. En signal med 2 flaggor, den klufna standerten (B) öfverst, betyder uppmärksamhets-s., en standert öfverst kompass-s., en fyrkantig flagga öfverst fara o. nöds.; signal med 3 flaggor, en af flaggorna F, G l. H öfverst, betyder latitud, longitud, observationer, tid, månad, datum, vind l. väderlek; 4 flaggor, klufna standerten (B) öfverst, geografiska s., standerten C, D l. F öfverst, stafningstabellen samt ord och satser, standerten G öfverst, distinktions-s. för örlogsfartyg, en fyrkantig flagga öfverst, distinktions-s. för handelsfartyg. I de förenade rikenas flottor användas (ehuru med olika betydelse) samma signalflaggor, tillökade med två standertar X och Y, en vimpel Ä, hvarjämte »igenkänningssignalen» användes som Ö; signalen S användes i detta system som svarssignal. Derjämte finnes en hvit standert med rödt kryss (gudstjenst-standerten), som betyder att gudstjenst hålles ombord, så länge den är hissad. Alla signaler från och till örlogsfartyg införas i en s. k. signaljournal. På längre afstånd, då färgerna ej kunna urskiljas, begagnas signaltecken, hvilkas färger äro likgiltiga, enär man endast fäster afseende vid flaggornas form och placering. Till dessa signaler, som få namn af afståndssignaler, användas tre tecken: väfkula, flagga och standert, hvilka kunna bilda 18 olika sammanställningar, motsvarande de förutnämnda 18 signalbokstäfverna. Kulan är afståndssignaleringens kännetecken och svarssignal. Till båtsignaler eller vid signalering på närmare håll, då signalflaggor ej finnas att tillgå, kunna, i enlighet med afståndssystemet, användas i st. f. flagga en näsduk l. fyrkantigt tygstycke, i st. f. kula en hatt, rundt paket l. pyts, i st. f. standert en tygremsa l. trästycke med större längd än bredd. Semaforsignaler göras i enlighet med grunderna för »afståndssignaleringen» (se Semafor). Om mistsignaler se Mistsignalapparater. Nattsignaler gjordes förr genom gruppering af lanternor på olika vertikala afstånd från hvarandra, men numera användas inom örlogsmarinerna apparater, genom hvilka man åstadkommer ljusglimtar af kortare l. längre varaktighet, hvilka, i enlighet med telegrafspråkets regler, angifva de 18 signalbokstäfverna (jfr Nattsignal). Se vidare Ljudsignal, Nödsignal, Signalbref och Stormsignaler. C. O. N. R. N.