Naxos

Naxos. 1. (nu Naxia, under medeltiden äfven kallad Nisia och Nichosia) den största och fruktbaraste ön i Cykladernas i Egeiska hafvet belägna ögrupp, med en areal af 449 qvkm. Ön är i riktning från n. till s. genomdragen af en bergås, hufvudsakligen bestående af kalksten, delvis vacker marmor, på underlag af granit, hvars högsta spets Dia eller Zia (fordom Drios) uppnår en höjd af 1,003 m. På vestra sidan om denna bergskedja ligger en ända till hafvet räckande, lindrigt kuperad slätt, hvilken utmärker sig genom synnerlig bördighet på spanmål, vin och sydfrukter af utmärkt beskaffenhet. På nordvestra kusten och på samma plats som i forntiden ligger den med ön liknämnda hufvudstaden, som 1879 hade 1,871 innev. På östra kusten, der bergen mera tvärbrant stupa mot hafvet, finnas betydande lager af smergel, som utgör en vigtig exportartikel. -- Enligt en forngrekisk sägen befolkades N. ursprungligen af thracer, hvilka der införde vinodlingen och Dionysos' dyrkan, men efter 200 år lemnade plats för invandrande kårer. Desse förjagades efter någon tid af kreter och kreterna af joner, hvilka togo N. såväl som de öfriga Cykladerna i besittning. Omkr. 540 f. Kr. gjorde sig en viss Lygdamis med understöd af Peisistratos i Athen till envåldsherskare på N., hvilken ö under hans styrelse nådde sin högsta blomstriug. Den kunde vid denna tid uppställa en krigsmakt af 8,000 hopliter äfvensom en betydande flotta. Ett persiskt anfall, företaget på anstiftan af det förjagade aristokratiska partiet, tillbakaslogs segerrikt (501); men vid Datis' och Artafernes' härnadståg mot Grekland (490) härjades N. med eld och svärd, och många af dess innebyggare bortfördes såsom krigsfångar. År 480 måste naxierna förstärka Xerxes' flotta med några skepp, hvilka dock i slaget vid Salamis gingo öfver på grekernas sida. Under den nästföljande tiden anslöt N. sig till Athens vapenförbund; men då det ej ville finna sig i Athens hårda öfvervälde, kufvades det med vapenmakt (466). Under Filips och Alexanders (senare hälften af 300-talet) tid lydde N. under macedonskt, sedermera under egyptiskt och slutligen under romerskt herravälde. År 1207 e. Kr. eröfrades N. af venezianen Marco Sanudo och gjordes till medelpunkt i ett mäktigt örike (Dodekannesos), hvilket egde bestånd ända till 1579, då de dithörande öarna införlifvades med osmanernas rike. I det nuvarande konungariket Grekland bildar N. i förening med Paros och några mindre öar en eparki inom nomarkien Cykladerna, med en befolkning af 22,278 pers. (1879). -- 2. Grekisk koloni på Sicilien. Se Taormina. A. M. A.