Nicander, Karl August, skald, föddes i Strengnäs d. 20 Mars 1799, genomgick Strengnäs gymnasium, der han blef förtrolig vän med Erik Sjöberg (Vitalis) och tidigt röjde sina skaldeanlag, samt blef student i Upsala 1817. Der uppträdde N. 1819 i »Kalender för damer» med Sånger af August (äfven särskildt tryckta i liten upplaga), hvilka genast helsades med stort bifall och väckte de mest lysande förhoppningar. Särskildt var fosforisternas organ »Svensk literaturtidning» synnerligen frikostigt på beröm, som förefaller en senare tid öfverdrifvet och kanske verkade ofördelaktigt på den unge skalden. 1820 utkom sorgspelet Runesvärdet och den förste riddaren (2:dra uppl. 1835; öfvers. på franska 1846 och finska 1855), der det dramatiska elementet erbjuder många svaga punkter, men som framter vackra lyriska partier. N. utgaf sedan Fjärilar från Pinden (1822) och Rosalfs lefnad och död (1823), hvarjämte han vid samma tid författade Runor af Norna Gest, hvilka 1824 sågo dagen i »Iduna» och särskildt utkommo 1825 med hans vän frih. H. Hamiltons teckningar (»Norna Gest» var N:s brodersnamn i Götiska förbundet, af hvilket han vardt medlem 1822). Någon väsentligen ny sida af hans skaldskap röjde dessa arbeten knappast, måhända med undantag deraf att det hela visar en lutning åt götiska skolan, som dock snart gick öfver. 1823 antogs N. till e. o. kanslist i konungens kansli och blef 1824 promoverad till filos. magister. 1825 utgaf han 1:sta häftet af sina Dikter samt vann Svenska akademiens andra pris för skaldestycket Fosterlandskänslan. 1826 utgaf han sin bearbetning af Shakspeares Othello (uppf. 1827--30), 2:dra häftet af dikterna och sången Markos Botzaris, fick af Svenska akademien Lundbladska priset samt vann nämnda akademis stora pris för poemet Tassos död, ett af de mest fulländade uttrycken för N:s begåfning, vekt i känslan, präktigt i beskrifningar, af ett sydländskt välljud i versifikatoriskt hänseende. Med Nya dikter (2 häften 1827) slutas det första skedet af N:s skaldebana. I dem offentliggjorde han den i romanser affattade dikten Konung Enzio, som mottogs mycket kyligt af granskningen, oaktadt den prakt i diktionen och de delvis varma lyriska delar den erbjuder. S. å. företog N. med understöd af Svenska akademien och kronprinsen Oskar en utländsk resa, hvars mål var Italien. Han vandrade till fots öfver Alperna, tillbragte några månader i Rom, företog en utflykt till Neapel och återvände till Rom, der han vistades en längre tid. Omsider tröto tillgångarna, och han måste återvända hem öfver Venezia, Wien och Berlin under ett svårt ekonomiskt betryck, hvilket sedan tyvärr blef hans ständiga följeslagare. På ämbetsmannabanan, der N. 1826 befordrats till kopist i Krigsexpeditionen, passade han föga, och hans egentliga värf blef sålunda författareskap. Olyckligtvis var hans förmåga att finna sig till rätta och spara föga utvecklad, och tillfällena till förtjenst voro, om ej njugga, dock få. Emellertid betecknas det nya skede af hans lif, som nu ingick, genom åtskilliga arbeten. 1831 fick han å nyo Sv. akademiens andra pris, för Månskensnatten i Albano. Sina intryck från den italienska resan samlade han i Minnen från södern (1831, 39; 2:dra uppl. 1862--63) och i Hesperider (1835; 2:dra uppl. 1860), af hvilka i synnerhet de senare, några poem och noveller från Italien, slogo lifligt an och höra till det bästa af hvad han alstrat. För k. teatern öfversatte han Schillers Röfvarbandet (1834; 2:dra uppl. 1862) och Orleanska jungfrun (uppf. 1836; tr. 1837, 2:dra uppl. 1841), af hvilka i synnerhet det förra stycket hade stor framgång. För att ordna N:s skulder försköt frih. H. Hamilton en ej obetydlig summa, och på denne väns egendom Boo tillbragte N. ett par år för att afsluta sin reseskildring, af hvars honorar lånet skulle återbetalas. Arbetet fortskred dock trögt och blef aldrig fullbordadt. Sedan for N. tillbaka till Stockholm och sjönk i djupt armod, tyvärr sökande en tröst i den falska Aganippe, som fordom gerna flödade vid svenska parnassens fot och lockat många till sig. Under slutet af sin lefnad bodde han hos bokhandlaren Adolf Bonnier, åt hvilken han utarbetade texten till »Pittoreskt universum» (1:sta bandet, 1838) samt äfven sålde förlagsrätten till sina samlade skrifter. Till denna tid höra ock texten till »Fosterländska bilder» af Wahlbom (1837--38), det i förening med G. K. Norling utgifna egendomliga verket Syner och röster ur det fördolda (1838) samt poemet Lejonet i öknen (s. å.), i det hela tämligen matt. En bitter recension af detta, införd i Dagligt Allehanda, sårade skalden djupt. Några dagar före sin död erhöll han af Svenska akademien ett understöd, som skyddade hans sista stunder. Han afled i Stockholm d. 7 Febr. 1839 och ligger jämte Stagnelius begrafven på Maria kyrkogård, der Sv. akademien 1887 reste en gemensam grafvård öfver dem. Hans Samlade dikter (4 delar, 1839--41) hafva upplefvat fyra nya upplagor (1852, 62, 77, 83). -- N:s skaldebegåfning ligger mindre i djerft skapande fantasi eller glödande hänförelse än i en vek mottaglighet, en mild, melankolisk känsla och ett ovanligt fint öra för språkets behag och versens smältande välljud. I detta senare hänseende har han tydlig frändskap med de italienske klassiske skalderna, hvilkas språk han så högt älskade, att han i Rom skref italienska poem, som mottogos med bifall. Också tillhör N. såsom versifikatör svenska vitterhetens främsta talanger. Han saknade deremot manlig kraft och en djupare verldsåskådning; också händer honom lätt att i bildprakt och smekande ordsvall inhölja ganska hvardagliga tankar, en mycket matt och intetsägande uppfinning. Älskvärd, klar och behaglig förblir han dock alltid; äfven i dessa svagare alster. De förnyade upplagorna af hans dikter bevisa också, att hans ljufva sång ännu fortlefver i svenska folkets minne. -- Äfven N:s syster, Karolina Ulrika (f. 1801, d. 1850), visade anlag för poetiskt skriftställeri. Af henne finnes ett häfte Dikter (1840). -rn.
Nordisk familjebok · första upplagan
Nicander
Ämne: Skalder och psalmförfattare · Skalder och dramatiker
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 11 (1887), sp. 2091–2093 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗