Nilson

Nilson, Lars Fredrik, kemist, född d. 27 Maj 1840 i Skinberga socken invid Söderköping, blef 1859 student i Upsala, 1865 filos. kandidat samt 1866 filos. doktor och docent i kemi. 1872--75 innehade han nästan ständigt förordnanden att förestå dels adjunkturen, dels professuren i kemi vid nämnda universitet, utnämndes 1875 till adjunkt och laborator i kemi och blef 1878 e. o. professor i analytisk kemi. 1882 utsågs han till föreståndare för den agrikulturkemiska afdelningen vid Landtbruksakademiens experimentalfält och försöksanstalt invid Stockholm. Såsom innehafvare af riksstatens mindre resestipendium företog N. 1873 och 1878 utrikes studieresor. Han är sedan 1875 ledamot af Vetenskapsakademien och har af denna erhållit flere belöningar, bl. a. hennes stora medalj i guld öfver Berzelius (1880). 1882 blef han ledamot af Fysiografiska sällskapet i Lund. -- N. har författat en mängd afhandlingar i kemi, hvilka finnas intagna i Vetenskapsakademiens och Vetenskapssocietetens i Upsala publikationer samt i flere utländska tidskrifter. Hans forskningar hafva till största delen rört sig på den oorganiska kemiens område samt ofta ådragit sig stor uppmärksamhet. Vigtigast torde vara hans upptäckt 1879 af skandium -- ett nytt element, hörande till de sällsynta jordartmetallernas grupp och identiskt med det af ryssen Mendelejeff redan 1870 på grund af »periodiska lagen» förutsagda grundämnet ekabor, samt hans gemensamt med O. Pettersson utförda undersökningar öfver berylliums specifika värme och klorberylliums ångtäthet, hvarigenom den länge omtvistade frågan om berylliums atomvärde blifvit definitivt afgjord. För öfrigt hafva N:s arbeten afhandlat arsenikens sulfurer (1871), selensyrliga salter (1874), platinans klorosalter, dubbelnitrit och jodonitrit (1876--78) samt flere sällsynta jordarter, såsom ytterbium, torium m. fl. Såsom agrikulturkemist har N. förnämligast studerat komjölkens fett (1886).