Nils Nilsson

Nils Nilsson, i senare historiska arbeten omtalad med binamnet Silenius, borgmästare i Stockholm, oppositionsman under drottning Kristinas regering, hade rest i utlandet samt var väl öfvad i bokliga konster och »andra lofliga excertier», då han valdes till »rådsförvandt» (rådman) i Stockholm. 1651, då adligt sköldebref utskrefs för honom, hade han några år varit borgmästare och uppgifves hafva »i kort förvekne tid» fått sig anförtrodt vicepresidentsämbetet i Åbo. Hans tilltänkta upptagande i det adliga ståndet kom icke till verkställighet, vare sig hindret låg i hans egen vägran eller i yppadt motstånd mot saken, och i Åbo hofrätt gjorde han tydligen aldrig sitt inträde. N., som i egenskap af borgmästare i Stockholm hade utsetts till borgareståndets talman vid riksdagarna 1649 och 1650 samt, särskildt under den sistnämnda, tillika med stadsskrifvaren Nils Persson Skunk anfört ståndet i de ofrälses yrkande på reduktion och öfriga märkliga rörelser mot adelsväldet, var ännu borgmästare i Stockholm, då han i slutet af 1651 invecklades i den ryktbara messeniska rättegången. Under denna gjordes från de anklagades sida den bekännelsen att N. varit bland de män, med hvilka de haft förgripliga samtal om det politiska tillståndet i landet, och hvilka uttalat önskningar om en regementsförändring till förmån för Karl Gustaf. Trots sitt nekande och sin stora popularitet bland borgerskapet afsattes N. med anledning deraf från borgmästareämbetet. 1655 utnämnde Karl X Gustaf honom till assessor i Svea hofrätt. Han synes hafva aflidit 1664, ty i Apr. s. å. upphör hans namn att återfinnas under hofrättens domar.