Sida 567
Nils ...
a. ålade han presterna att söndagligen för församlingen utlägga trosartiklarna, Fader vår, Ave Maria, de 10 budorden och de 7 »barmhertighetens verk». Åt Vadstena kloster, som invigdes 1384, egnade han synnerlig omsorg, liksom han äfven verkade för Birgittas kanonisering, hvilken följde kort efter hans 1391 timade död. Af sin samtid erhöll han vitsord om »stor fromhet och helighet». Också gjordes redan på mötet i Konstanz (1414--18) från Sverige hemställan om hans helgonkröning. Deraf blef emellertid intet, men 1499 medgaf Alexander VI hans translation (det högtidliga skrinläggandet af hans qvarlefvor) och 1520 försiggick denna akt. Påflige legaten Arcimboldus bestämde till hans åminnelsedag den första söndagen i Maj månad. -- N. utöfvade tvifvelsutan en för sin tid betydande literär verksamhet. Han uppgifves hafva bearbetat »Moralia Gregorii» (Gregorius den stores arbete öfver Jobs bok) och »Revelationes Birgittae» (Birgittas uppenbarelser) samt författat Cur Deus homo (sannolikt utdrag ur Anselms af Canterbury liknämnda arbete), och Hvite boock, en utläggning af kanoniska lagens och kyrkofädernas yttranden. (Det sistnämnda arbetet anser Schröder egentligen hafva hetat Vitae boock och varit en legendsamling, men biskop Brask, som synes haft arbetet i sina händer, antyder, att innehållet varit juridiskt). N. är äfven Sveriges mest bekante hymndiktare från medeltiden såsom författare till den kända hymnen till Birgitta: Rosa rorans bonitatem, stilla stillans claritatem, Birgitta, vas gratiae etc. Äfven till S:ta Anna och Ansgar diktade han hymner. Deremot har författareskapet till folkvisan om »Then högborna nunnan Elisif» på senaste tid frånkänts honom (se Elisifs visa). -- Lefvernesbeskrifning öfver N. utgafs 1523 af Olaus Ulrici under titeln »Historia S:ti Nicolai» (omtryckt i Benzelii »Monumenta vet. eccles. svio.-goth.»). I en i British museum befintlig handskriftssamling rörande Birgitta finnes äfven en lefvernesbeskrifning öfver N.: »Vita et miracula S:ti Mcolai.» K. H.
Nilslä. 1. Socken i Kuopio län, Idensalmi härad, Finland, bildar med Strömsdals bruks församling ett imperielt pastorat af 3:dje kl., Kuopio stift och domprosteri. Areal 2,036 qvkm. Befolkningen, finsk, 16,217 personer (1885). -- 2. Vattendrag i ofvannämnda socken, 134 km. långt, uppstår på Suomenselkä i Laakajärvi källsjö och genomrinner bland andra sjöar den 114 qvkm. vida Syväri och den örika Vuotjärvi. Bildande Juvankoski fors (vid Strömsdals bruk) vid stranden af sistnämnda sjö, genombryter vattenmassan karelska åsen och faller sedermera genom Jännevirta ström ut i i Kallavesi stora sjö invid Kuopio. A. G. F.
Nils Markusson (Nicolaus Marci), biskop, var 1347 kyrkoherde i Malmö samt 1352 konung Magnus Erikssons kansler och domprost i Linköping, då han valdes till biskop i Linköpings stift. Han var af ett oroligt lynne, mera politiker än prest, och slöt sig än till det ena, än till det andra af de politiska partien alltefter utsigterna. Han öfvergaf Magnus och ställde sig på dennes son Eriks sida i hans strider med fadern (1356--59). 1361 var han ett af ombuden vid fredsslutet i Greifswald, der de svenske herrarna trots sina instruktioner gjorde afträdelser till Hansan. Välförtjent var den landsförvisning, som 1363 drabbade honom. Påfven hugnade honom 1364 med en biskopsstol i Kroatien. Han återkom dock snart till Sverige, sedan Magnus dukat under i striden mot konung Albrekt. Slutligen öfvergaf han Albrekt och försonade sig med Magnus, hvarför Albrekt i Aug. 1371 förklarade honom afsatt och biltog. Ännu i Mars 1372 var han dock qvar i Linköping. Död på Bohus 1374.
Nils Nilsson, i senare historiska arbeten omtalad med binamnet Silenius, borgmästare i Stockholm, oppositionsman under drottning Kristinas regering, hade rest i utlandet samt var väl öfvad i bokliga konster och »andra lofliga excertier», då han valdes till »rådsförvandt» (rådman) i Stockholm. 1651, då adligt sköldebref utskrefs för honom, hade han några år varit borgmästare och uppgifves hafva »i kort förvekne tid» fått sig anförtrodt vicepresidentsämbetet i Åbo. Hans tilltänkta upptagande i det adliga ståndet kom icke till verkställighet, vare sig hindret låg i hans egen vägran eller i yppadt motstånd mot saken, och i Åbo hofrätt gjorde han tydligen aldrig sitt inträde. N., som i egenskap af borgmästare i Stockholm hade utsetts till borgareståndets talman vid riksdagarna 1649 och 1650 samt, särskildt under den sistnämnda, tillika med stadsskrifvaren Nils Persson Skunk anfört ståndet i de ofrälses yrkande på reduktion och öfriga märkliga rörelser mot adelsväldet, var ännu borgmästare i Stockholm, då han i slutet af 1651 invecklades i den ryktbara messeniska rättegången. Under denna gjordes från de anklagades sida den bekännelsen att N. varit bland de män, med hvilka de haft förgripliga samtal om det politiska tillståndet i landet, och hvilka uttalat önskningar om en regementsförändring till förmån för Karl Gustaf. Trots sitt nekande och sin stora popularitet bland borgerskapet afsattes N. med anledning deraf från borgmästareämbetet. 1655 utnämnde Karl X Gustaf honom till assessor i Svea hofrätt. Han synes hafva aflidit 1664, ty i Apr. s. å. upphör hans namn att återfinnas under hofrättens domar.
Nilson, Lars Fredrik, kemist, född d. 27 Maj 1840 i Skinberga socken invid Söderköping, blef 1859 student i Upsala, 1865 filos. kandidat samt 1866 filos. doktor och docent i kemi. 1872--75 innehade han nästan ständigt förordnanden att förestå dels adjunkturen, dels professuren i kemi vid nämnda universitet, utnämndes 1875 till adjunkt och laborator i kemi och blef 1878 e. o. professor i analytisk kemi. 1882 utsågs han till föreståndare för den agrikulturkemiska afdelningen vid Landtbruksakademiens experimentalfält och försöksanstalt invid Stockholm. Såsom innehafvare af riksstatens mindre resestipendium företog N. 1873 och 1878 utrikes studieresor. Han är sedan 1875 ledamot af Vetenskapsakademien och har af denna erhållit flere belöningar, bl.
Källa: Project Runeberg ·
