Niobium

Niobium, kem., ett metalliskt grundämne, upptäckt 1801 af Hatchett såsom beståndsdel i mineralet kolumbit från Massachusetts och af honom kalladt columbium. År 1802 upptäckte Ekeberg i finska och svenska tantaliter en metall, kallad tantal. Wollaston trodde 1809, att columbium och tantal voro samma grundämne. Wöhler visade dock 1839, att dessa metallers syror voro olika. H. Rose trodde sig hafva funnit, att utom de syror, som man kallat tantal- och columbiumsyra (af Rose benämnd niobsyra), funnes i vissa kolumbiter en tredje syra, kallad pelopsyra. Sedermera trodde Rose, att niobsyran och pelopsyran voro olika syror af samma metall, niobium, hvadan den gamla niobsyran erhöll namnet underniobsyra och pelopsyran niobsyra. År 1864 visade dock Blomstrand och Marignac nästan samtidigt och efter olika metoder, att Roses niobsyra var en blandning af den verkliga niobsyran och tantalsyra, och att hans underniobsyra var verklig niobsyra. -- Niobium förekommer sparsamt i naturen i förening med syre i flere sällsynta mineral (kolumbit, fergusonit, pyroklor, euxenit, samarskit m. fl.). Metallen niobium är icke med säkerhet känd i rent tillstånd. Dess atomvigt, som tecknas Nb, är 94. Dess högsta oxid, Nb₂ O₅, kallad niobsyra, är ett hvitt, i syror olösligt pulver. Niobiumkloriden, Nb Cl₅, kan sublimeras och bildar gula kristallnålar. P. T. C.