Nord-Australien

Nord-Australien l. Nord-territoriet (Eng. Northern territory), britiskt område i Australien mellan 11° och 26° s. br. samt 129° och 138° ö. lgd, begränsas i n. af Arafura-hafvet, i ö. af Carpentariaviken och Queensland, i s. af Syd-Australien och i v. af Vest-Australien och Timor-hafvet samt är sedan 1865 deladt i de båda territorierna Alexandra land och Northern territory i inskränkt mening, mellan hvilka den 16:de breddgraden utgör gräns. Hela arealen utgör 1,356,120 qvkm., deraf Alexandra land utgör 1,032,870 och Northern territory i inskränkt mening 323,250 qvkm. Det inre är ett högland, hufvudsakligen bestående af basalt, genom hvars förvittring en fruktbar mylla bildas, och rikt vattnadt af kustfloder: Roper, Alligator, Adelaide, Daly, Victoria m. fl. Norra kusten är den del af Australien, som koloniserats sist. Redan på 1820- och 1830-talet gjordes åtskilliga kolonisationsförsök, genom anläggning af militärstationer vid kusten, men en vetenskaplig undersökning af landet gjordes först genom Gregorys expedition 1855--56 i trakten af Victoria river och genom Stuarts resor i Arnhems land 1862. Sedan denna tid har landet stått under kolonien Syd-Australiens förvaltning. Enär européer icke utan skada för sin helsa kunna arbeta i det fria, har Syd-Australiens regering sökt införa kinesiska kulier som arbetare. Utom den ganska glesa infödda befolkningen (papuaer) hade området 1882 endast 4,262 innev., deraf 517 européer, 20 malajer och 3,725 kineser. Klimatet är angenämt under Maj--Sept., men med början af Okt. blifver hettan intensivare och regntiden vidtager. Trakten kring Port Darwin anses gynsam för bomulls-, ris- och sockerrörskultur. Jernmalm förekommer ganska allmänt, och äfven koppar och guld hafva anträffats. Af största vigt för kolonien är telegrafkabeln från Singapur öfver Java och Timor till Port Darwin, hvarifrån en telegrafledning går tvärs öfver kontinenten till Port Augusta vid Spencer-viken.