Nordberg

Nordberg, Jöran Andersson, prest, historieskrifvare, född i Stockholm d. 3 Sept. 1677, blef student i Upsala 1691 samt filos. magister, prest och e. o. predikant vid artilleriet 1703. Han begaf sig till Thorn, der svenska hären då låg, och följde denna sedan alltjämt. Han befordrades slutligen till förste predikant vid Lifdrabantkåren och hofpredikant 1707, på grund af den synnerliga nåd han förvärfvat hos konungen. Efter Poltava-slaget föll N. i rysk fångenskap och följde med grefve Karl Piper under dennes flere förflyttningar samt bragte de ecklesiastika angelägenheterna hos den fångna hären i största möjliga ordning. Då krigspresternas antal vid denna steg till 65 och fångarna voro spridda på vidt skilda ställen, voro N:s mödor och bekymmer ej obetydliga. Den k. hofstaten förblef i Moskva, och fältkonsistoriet satt der likaledes samt förrättade sina göromål enligt svensk kyrkolag, anställde prestexamina, ordinerade prester o. s. v. N. var den, som dervid hade det mesta arbetet. Åtskilliga svårigheter uppstodo äfven för honom genom den hos de svenske fångarna i Sibirien begynnande pietismen, som han med foglighet och kristligt allvar sökte skydda mot krigspresternas ovisa nit. Slutligen blef N. 1715 utvexlad och begaf sig 1716 till konungen i Stralsund samt utnämndes till hans biktfader och preses i fältkonsistoriet. Han åtföljde honom sedan till Skåne och på fälttåget mot Norge. 1717 blef han kyrkoherde i S. Klara församling i Stockholm. Der egnade han sig, utom åt sina presterliga göromål, äfven åt historisk och topografisk forskning samt åt riksdagsbefattningar. Första frukten af hans författareskåp blef S. Clarae minne (1727), ett ganska aktningsvärdt samlingsverk, som ännu behåller sitt anseende. 1731 fick han entledigande från bankofullmäktigskap m. m. för att på uppdrag författa sin älskade konungs historia. Detta arbete, till hvilket han erhöll bidrag af flere bland Karls trogna män, blef, medan det ännu förelåg i handskrift, ändradt och rättadt af Ulrika Eleonora samt omsider öfversedt af en k. kommission. Det utkom i två delar 1740 med titel: Konung Carl den XII:s historia. Det är, på grund af författarens ställning och verkets tillkomst, en officiel historia, men saknar historiska egenskaper af högre ordning och närmar sig till krönika. Motsedt med stora förväntningar, mottogs det, efter Warmholtz' ord, »med begärlighet, belöntes hederligen, men har icke vunnit kännares bifall». Det öfversattes, med någon omredigering, af nämnde forskare på franska (4 del., 1742; ny titeluppl. 1748) samt af J. H. Heubel på tyska (praktuppl. i 3 del., 1745--52). De vid censuren, enligt Warmholtz' omdöme, »välbetänkt utmönstrade» ställena spriddes länge i handskrift och utgåfvos omsider 1754 af T. Rothe i Köpenhamn såsom Anmärckningar vid Carl den XII:s historia, öfversattes på tyska och danska samt omtrycktes i Stockholm 1767. Af N:s öfriga arbeten förtjenar nämnas det i handskrift å k. biblioteket förvarade Kirkiobalker i Sverige, en samling officiella skrifter rörande svenska kyrkoförfattningen från 1521 till 1720, tio likpredikningar samt ett par teologiska skrifter. N. afled i Stockholm d. 24 Mars 1744. -rn.