Nordmarck

Nordmarck, Zacharias, fysiker och astronom, född i Luleå d. 29 Okt. (g. st.) 1751, student i Upsala 1767, begaf sig följande året till Stockholm, der han aflade landtmäteriexamen och 1769 blef t. f. inspektor för mått och vigt. Han blef filos. doktor i Upsala 1776, docent i astronomi s. å. och observatör 1782 samt utnämndes till professor i fysik i Greifswald 1783. Derifrån befordrades han till samma professur i Upsala 1787, erhöll afsked såsom emeritus 1827 och afled i Upsala d. 26 Juni 1828. Han blef ledamot af Vetenskapssocieteten i Upsala 1784, Vetenskapsakademien 1786 och Philos. soc. i Filadelfia 1822. -- N:s författareverksamhet berör samtliga de matematiska vetenskapsgrenarna. Inom den rena matematiken behandlade han bl. a. eqvationsteorien, läran om linier af tredje ordningen och infinitesimalkalkylen. Ingen af hans afhandlingar innehåller dock något resultat af större värde. Hans astronomiska skrifter behandla företrädesvis problem af mera praktisk betydelse, t. ex. sättet att bestämma en komets heliocentriska läge och anomalia vera. Inom fysiken egnade han uppsatser åt frågan om enkla ljusstrålars värme och åt strålbrytningen. I ett presidietal (1808) sysselsatte han sig utförligt med frågan om giltigheten af ändamålsorsaker (causae finales) inom fysiken och visade genom exempel, att dessa i alla händelser måste med den yttersta försigtighet användas inom vetenskapen. Inom mekaniken egnade han både teoretiska och praktiska undersökningar åt läran om fluidas motstånd. Han ledde från 1812 de hydrauliska försöken vid Falu grufva och fann genom de anställda experimenten, att den gamla teorien var i behof af förbättring. I flere afhandlingar, särskildt i Principes d'une nouvelle théorie de la résistance des fluides (Petersburg 1808), sökte han derför framställa en ny teori, hvarvid han gaf en ny form åt uttrycket för friktionen och i utvecklingarna tog särskild hänsyn till krökningsradien för den fasta kroppens buktiga yta. -- N:s afhandlingar äro till större delen införda i Vetenskapsakademiens och Vetenskapssocietetens publikationer. För öfrigt presiderade han för ett 70-tal akademiska disputationer, som behandla speciella frågor ur mekaniken och fysiken, och hvilka, utan att innehålla något egentligt nytt, synas varit väl afpassade för ändamålet. Också var N. ansedd såsom en framstående lärare på grund af sitt tydliga, klara och lättfattliga framställningssätt. G. E.