Landerbeck

Landerbeck, Nils, matematiker, född i Kalmar d. 3 Febr. 1735, blef efter afslutade studier i Upsala filos. magister 1767 och docent i fysik 1771. Sedan han derefter successivt varit e. o. adjunkt i astronomi, adjunkt i matematik och naturkunnighet samt e. o. professor, utnämndes han 1795 till ord. professor i matematik, hvilken befattning han bibehöll till sin död, d. 24 Maj 1810. L. var ledamot af Vetenskapsakademien (1786) och af Vetenskapssocieteten i Upsala (1798). -- Såsom vetenskaplig författare förtjenar L. i svenska matematikens historia plats mera på grund af qvantiteten än qvaliteten af utgifna skrifter. Hans afhandlingar äro hufvudsakligen dels införda i Vet.-akad:s handl., dels utgifna i disputationsform. De förra behandla visserligen till största delen speciella frågor ur differentialoch integralräkningen -- en gren af matematiken, hvilken under denna tid i Sverige ansågs utgöra den matematiska vetenskapens högsta och svåraste del --, men innehålla ingenting originelt. Så uppställer L. t. ex. i afhandlingen Metod att integrera en differential aequation (Vet.-akad:s handl., 1796), en eqvation, som genom en obetydlig transformation öfvergår till den redan i slutet af 1600-talet behandlade s. k. bernoulliska differentialeqvationen. Integrationen utföres genom att bestämma en integrerande faktor, som innehåller blott den oberoende variabeln, en metod, som redan 50 år tidigare hade blifvit framställd, ehuru L. i sin afhandling icke nämner ett ord derom. En längre afhandling af L., Methodus inveniendi lineas curvas ex proprietatibus variationis curvaturae, finnes införd i London-akademiens "Philosophical transactions" (1783--84). Ej häller hans akademiska afhandlingar, hvilka uppgå till något mer än ett tjugotal, erbjuda en sjelfständig behandling af de deri uppställda problemen, men synas deremot vara ganska lämpliga för det med dem afsedda ändamålet. För öfrigt har L. meddelat en tämligen torftig samling notiser rörande de matematiska vetenskapernas tilstånd vid Upsala Academie under det sjutonde seclet (Vet.-akad:s praesidietal 1799) och i sitt inträdestal i Vetenskapsakademien försökt lemna framställning af de allmännaste mathematiska methoder (1786), hvilken dock i det hela taget är ganska fragmentarisk. G. E.