Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Norman

Ämne: Musikskriftställare och tonsättare · Tonsättare och musiker

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 11 (1887), sp. 2436–2437 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Norman, Fredrik Vilhelm Ludvig, tonsättare, född d. 28 Aug. 1831 i Stockholm, der fadern var bokhandlare, väckte tidigt uppseende genom sin förmåga att improvisera på pianot och utgaf redan 1843 några »sånger komponerade vid 11 års ålder». Sedan han någon tid handledts i Stockholm af bl. a. van Boom och A. F. Lindblad, sattes han genom välvilliga gynnare i tillfälle att vid Leipzigs konservatorium 1848--52 fullkomna sina musikstudier under Hauptmann, Rietz och Moscheles, hvarjämte bekantskapen med Schumann och Gade utöfvade ett lifligt inflytande på honom. Han uppträdde snart vid offentliga pröfningar med en violinsonat och en uvertyr samt fick sitt första opustal, Zwei charakterstücke für pianoforte, utgifvet på Kistners förlag 1850. Återkommen till Stockholm, uppträdde han ofta både som tonsättare och pianist, och hans företräden i senare afseendet -- i det hans spel var, om ej egentligen bravurmässigt, så dess mer poetiskt, nobelt och solidt -- förskaffade honom stort anseende som pianolärare. 1857 kallades han till ledamot af Musikaliska akademien samt 1858 till lärare i komposition, instrumentering och partiturläsning vid denna akademi, der han bildade en orkester bland eleverna och senare (1868--70, 1872--75) undervisade i artistklassen. År 1861 fick han förordnande att efter Lachners afgång bestrida hofkapellmästaretjensten, hvarå han följande år erhöll fullmakt. Under tiden hade han en kort period (1859) i förening med A. Rubenson och F. Hedberg redigerat en tidning för teater och musik, hvari han (liksom förut i »Aftonbladet» och »Ny tidning för musik» samt senare i »Svensk musiktidning» samt »Postoch Inrikestidningar») med klarhet och oveld skref kritiska uppsatser. Särskildt diskuterades frågan om stiftandet af Nya harmoniska sällskapet, hvilket han ock under samverkan med I. Hallström och J. Günther lyckades bringa till stånd (1860). År 1864 gifte han sig med violinisten Vilhelmina Neruda (se denna), hvilket synes hafva medfört en ökad verksamhet i hans komposition för kammarmusik. 1873--74 var han preses för Musikaliska akademien samt 1880--82 å nyo kompositionslärare vid konservatoriet. En tilltagande sjuklighet nödgade honom att småningom nedlägga sina befattningar med undantag af chefskapet för den 1880 bildade Musikföreningen. Operan franträdde han 1879, men ledde dock, såsom »förste hofkapellmästare», hofkapellets symfonikonserter ända till hösten 1884. 1883 års riksdag beviljade honom ett tonsättaregage af 2,000 kr. årligen, och 1884 förärade Svenska akademien honom sin stora prismedalj. Den 5 Mars 1885 anförde han för sista gången en Musikföreningens konsert, och d. 28 i samma månad afled han i Stockholm. -- Den lätthet, hvarmed N. fann sig till rätta i harmoniens och kontrapunktens irrgångar, på pianots tangenter liksom i partiturläsningens och anförareskapets svårigheter, var lika utomordentlig som hans säkra öra och fina musiksinne. Om denna lätthet stundom frestade honom till att skapa saker, som ega mera teknisk lärdom än estetiskt behag, har han dock efterlemnat en rik skatt af så till ingifvelse som till form fulländade konstalster, alltid utarbetade med fin smak och ovanlig beherskning af medlen. N. var en helgjuten konstnär, som i sina bästa verk skall lefva, en utpräglad tonsättarepersonlighet, med vekt, elegiskt grundlynne. Betraktad ur europeisk synpunkt, kan hans konst i det hela betecknas såsom af öfvervägande tysk karakter, närmast påverkad af Schumann och Mendelssohn, med hvilken skolas bästa representanter i nutiden N. var fullt jämnbördig. En af J. Bagge utgifven »Förteckning öfver Ludvig Normans tonverk» upptager 3 symfonier (bland hvilka böra framhållas de i ess dur och d moll), 4 uvertyrer, 4 orkestermarscher, 2 pianokonserter, 1 stråkoktett, 1 stråksextett, 1 stråkqvintett, 6 stråkqvartetter, 1 violinduo, 1 pianosextett, 1 pianoqvartett, 2 pianotrion, 4 opus för piano och violin, 1 för piano och alt, 1 för piano och violoncell, 2 fyrhändiga pianohäften (bland dem Resebilder), 24 tvåhändiga dito (Barnens dansar och lekar, Lifvets åldrar, Kontraster, Valse noble, flere häften Albumblad, transskriptioner af svenska folkvisor m. m.), 10 större kantatverk (Rosa rorans bonitatem, Humleplockningen, kantater till unionsfesten 1864, prinsessan Lovisas förmälning, drottning Lovisas begrafning, Oskar II:s kröning, Musikaliska akademiens byggnadsinvigning m. m., samt det ofullbordade oratoriet Die könige in Israel), dramatisk musik till styckena Torkel Knutsson, Antonius och Cleopatra, Svea och Götha, vidare Nordiska bilder, 5 flerstämmiga sångverk utan ackomp. (Jordens oro viker, Det guddommelige lys, ett häfte manskörer och två häften blandade körer) samt slutligen 12 solosångverk (hvaribland Skogssånger och flere häften till dikter af Wirsén). A. L.