Nota (Lat. nota, märke, tecken, ljudtecken, bokstaf), räkning öfver köpta och på stället betalda varor, hvilken öfverlemnas till köparen; förteckning på kläder, hvilka utlemnas till tvätt. -- Med notae (plur. af nota) förstodo romarna särskildt vissa skriftecken. Sådana voro dels förkortningar i vanlig skrift, t. ex. S. P. Q. R. = senatus populusque romanus, M. = Marcus, o. s. v., dels chifferskrift, scriptio per notas (i bref), dels ett slags snabbskrift (stenografi), t. ex. notae tironianae, så kallade efter Ciceros frigifne Tiro. Denne använde nämligen, efter grekiskt föredöme, ett slags stenografi, hvilken sedermera var i bruk, särskildt på Augustus' tid, och idkades af de s. k. notarii. -- Nota censoria, Lat., censors anmärkning vid någons namn i de fornromerska senatseller tribuslistorna; straff, som bestod i vanära, degradation; tadel, smälek. -- Nota characteristica, särskiljande kännemärke. Jfr Ad notam. -- Notaemusicae. Se Noter. -- Notae romanae. Se Neumer.