Neumer

Neumer (nevmer; af Grek. nevma, vink, eller pnevma, andedrägt, andhämtning), Lat. nota romanae, den fornkristna notskriften, sannolikt uppkommen i 6:te årh. och bestående af punkter, linier, accenter, hakar, kurvor och vridna figurer (liknande en nutidens stenografi), hvilka genom sin form antydde tonernas ungefärliga längd och sammansättning samt genom sitt läge ofvanför texten deras ungefärliga höjd eller djup. Sällsamt nog öfvergaf man sålunda den från grekerna hemtade, säkra och fixa bokstafsnotskriften för en notering, som visserligen för ögat erbjöd en åskådligare bild af melodiens höjningar och sänkningar, men deremot ej kunde fixera dessa i bestämda toner, hvadan den blott kunde tjena sångaren till erinran vid föredraget af ett redan bekant stycke, men svårligen till säker ledning vid inöfningen af ett nytt. De vigtigaste figurerna hette punctum (punkt), som antydde en kort ton och senare gaf upphof åt mensuralmusikens »brevis» och »semibrevis», samt virga (komma), som betydde en längre ton och sedermera förvandlades till »longa» (se Mensuralmusik). Senare tog man äfven bokstäfver till hjelp för att beteckna dels bestämdare intervall-afstånd, dels tempo och styrkegrad, så t. ex. i den vigtigaste urkunden för kännedomen om denna notation, nämligen det berömda antifonarmm i S:t Gallen, hvilket aftrycktes i facsimile af Lambillotte 1851 och vanligast anses härstamma från 8:de årh. I 10:de årh. togs ett vigtigare steg till neumernas precisering, derigenom att man tvärt igenom dem drog en röd horisontallinie, företecknad med bokstafven f (sedermera vår f-klav) och antydande, att alla på denna linie liggande noter hette f. Ej långt efteråt tillades ofvanför denna röda linie en gul, företecknad med c (sedermera vår c-klav) och bestämmande de på den liggande noterna till tonen c¹. Ännu senare (omkr. Guidos tid, början af 11:te årh.) tillades ytterligare två svarta streck, hvarjämte neumerna småningom förändrade sin gestalt till spik- och hästskoliknande figurer samt slutligen öfvergingo till den fyrkantiga s. k. nota quadrata l. quadriquarta, hvilken i den gregorianska (omensurerade) koralen tillika med det fyrliniga notsystemet alltjämt bibehållits vid sidan af mensuralmusiken. A. L.