Nöteborg

Nöteborg (F. Pähkinälinna, R. Orjechovets, af orjech, nöt, kärna), fäste på en ö vid Nevas utflöde ur Ladoga, byggdes af novgoroderna i början af 1300-talet såsom ett värn mot svenskarnas anfall på Ladoga-trakterna. I N. afslöts d. 12 Aug. 1323 den namnkunniga nöteborgska freden, hvarigenom gränsen första gången fastställdes mellan Sverige och Ryssland. Kort efter freden blef N. säte för en novgorodisk lydfurste af litavisk ätt, Narimont, hvilken 1333 till ärftligt län erhöll Keksholms, Nöteborgs och Ladoga område samt hälften af Kaporie län i Ingermanland. Denne och hans son, Alexander, förtryckte innevånarna, så att desse 1337 gjorde uppror, hvarvid de understöddes från Viborg. I den strid, som deraf uppstod, ingrep äfven konung Magnus Eriksson i Sverige, hvilken samlade en flotta och intog N. 1348. Redan 1349 återvanns likväl slottet af novgoroderna, hvarefter Narimont och hans arfvingar med åtskilliga afbrott innehade väldet till tiden före 1478, då landet, efter novgorodska republikens fall, förenades med storfurstendömet Moskva. Under kriget med Ryssland lät Gustaf Vasa 1555 en flotta under Jakob Bagge i förening med en landthär belägra N., men belägringen måste uppgifvas efter tvänne veckors fruktlösa ansträngningar. Likaså misslyckades 1581 och 1582 försöken att vinna fästningen. Slutligen eröfrades N. efter lång belägring 1612 af svenskarna under Klas Slang. Den 12 Okt. 1702 nödgades den svenska, 250 man starka besättningen under G. V. Schlippenbach öfverlemna fästet åt ryssarna, dock först efter att hafva tillbakaslagit tre stormlöpningar under samma dag i tsar Peters egen närvaro. Peter gaf slottet namnet Schlüsselburg. -- Under svenska tiden var N. hufvudort för ett eget län, Nöteborgs län, som omfattade Nyens stad och skans samt Kuivas. Jeroselskj, Loppis, Kieltis, Korboselskj, Ingris l. Ingerskoj och Spaskoj pogoster. A. G. F.