Nyckelben, clavicula, anat., namn på de båda, hos menniskan S formigt krökta, knotor, som sträcka sig mellan skulderbladen och bröstbenet samt, på samma gång de förena dessa ben rörligt, tillika hålla dem isär och sålunda under alla rörelser stadga skuldrornas och armarnas ställning mot kroppen. Dessa ben äro synliga i det yttre, dock mest hos magra, samt bilda gränsen mellan halsens framsida och bröstet och röras af nedan eller ofvan ifrån kommande muskler. Nyckelben finnas hos alla antropoider, fladdermöss, marsupialier och en del andra däggdjur, som utmärka sig genom starkt arbete med främre lemmarna (gräfning, klättring). De saknas hos en mängd andra, t. ex. själar, hvalar, hof- och klöfdjur, m. fl., eller äro rudimentära, såsom hos de flesta rofdjur och en mängd gnagare. Foglarnas nyckelben äro vanligen ganska starka. -- Ett af de oftast förekommande former af benbrott är nyckelbensbrott. Detta kan åstadkommas antingen genom ett direkt inverkande våld eller genom fall på skuldran, hvarvid nyckelbenet pressas ihop, så att det brister. Vanligen förskjuta sig dervid brottändarna innanför hvarandra, så att en klack på benet uppstår. I fall, som ej äro komplicerade med yttre sår, går läkningen ganska hastigt: på 2 veckor hos barn, 3, högst 4, hos äldre personer. Men det är ganska svårt att utjämna den omnämnda klacken. Mer eller mindre sammansatta förband hafva för detta ändamål blifvit använda, men nu göras de rätt enkla, för att de ej må besvära genom tryck på bröstkorgen. Äfven om en ojämnhet till sist blir qvar, lider armens brukbarhet ej deraf, på sin höjd utseendet. I tidernas längd jämnar för öfrigt klacken ut sig i det närmaste. Af brottet lida patienterna föga. Hos barn kunna många dagar gå förbi, utan att ett sådant brott varsnas. G. v. D. Rsr.
Nordisk familjebok · första upplagan
Nyckelben
Ämne: Anatomi och vävnadslära · Sjukdomar, anatomi och läkekonst
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 11 (1887), sp. 2558–2559 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗