Nyköping

Nyköping, gammal stad på södra kusten af Södermanland, belägen på bägge sidor om en efter staden uppkallad å nära dennas utlopp i Stads- eller Byfjärden af Östersjön, är säte för landshöfdingen öfver Södermanlands län. Staden har ett område af 1,295 har, satt till 8 1/2 mantal. År 1886 var taxeringsvärdet 6,207,800 kr., hvaraf 419,400 kr. för jordbruksfastighet. Folkmängden, som 1805 uppgick till 2,380, hade 1870 ökats till 4,091 och 1886 till 5,461 personer. Till sitt yttre är staden snygg och försedd med raka gator, men saknar mera framstående byggnader. De bägge kyrkorna, S:t Nikolai (vestra) och Allhelgona (östra) kyrkan, äro i arkitektoniskt hänseende föga märkliga. I öfrigt må nämnas endast länsresidenset och rådhuset vid Stora torget, läroverkshuset, hospitalet, lasarettet och cellfängelset. Såsom handels- och fabriksstad är N. numera af mycket mindre betydenhet än förr. År 1884 funnos 84 handlande, med 44 biträden, 92 handtverkare, med 106 arbetare, samt 7 fabriker, med 215 arbetare och 928,189 kr. tillverkningsvärde. Mera än halfva tillverkningsvärdet kommer på ett bomullsgarnspinneri (Perioden). Hamnen, till hvilken leder en uppgrundad segelränna öfyer vikarna Örsbaken och Stadsfjärden, lemnar knappast tillträde för fartyg af större djupgående än 8,2 m. Den besöktes 1884 af 481 in- och utgående fartyg, om tillsammans 43,242 tons, flertalet regelbundet trafikerande kustångare. Stadens egna fartyg voro endast 5, om 540 tons. Utförseln består hufvudsakligen af hafre och jernmalm. Oxelösund--Flen--Vestmanlands jernväg har station vid N. Staden, som eger ett högre allmänt läroverk, är i kyrkligt hänseende delad i två församlingar, N:s Östra, som med två annex, Allhelgona och Svärta landsförsamling, tillhör Nyköpings östra kontrakt, samt N:s Vestra, som med sitt annex, S:t Nikolai landsförsamling, tillhör Nyköpings vestra kontrakt af Strengnäs stift, bägge regala af 1:sta klassen. Från boktryckeri i N. utgifves »Södermanlands läns tidning». För riksdagsmannaval är staden förenad med Torshälla, Mariefred, Trosa och Enköping till en valkrets. Stadens vapen är ett fästningstorn. -- N. är en urgammal stad, under forntiden sannolikt hufvudorten för landskapet och under medeltiden en bland Sveriges förnämsta städer, skådeplats för flere riksmöten och krigshändelser. Dessa rörde sig förnämligast omkring det fasta Nyköpings hus, beläget s. om staden vid å-mynningen, af hvilket nu endast ruiner återstå. På detta slott satt konung Valdemar fången och dog 1302. Der omkommo hertigarna Erik och Valdemar 1318 (se Nyköpings gästabud). Der hölls bl. a. herredagen 1396, då drottning Margareta genomdref en reduktion af kronogods. Karl IX residerade såsom hertig vanligen på Nyköpings slott. Der stod hans bröllop med Kristina af Holstein (1592), och der dog han, 1611. Der föddes hans dotter Katarina, som sedermera på samma ställe blef moder åt Karl X Gustaf. Slottet förstördes genom brand 1665 och 1719. vid senare tillfället antändt af ryssarna, men återställdes, så att det ända in på 1760-talet kunde användas till länsresidens. Vid denna tid var det dock så förfallet, att det öfverlemnades åt förgängelsen. Endast ett torn nyttjas fortfarande (till magasin). Sjelfva staden hade under medeltiden ett rikt franciskankloster, ett helgeandshus och flere gillen. Ehuru obefäst, delade staden öden med slottet, men repade sig emellertid snart efter den senaste förödelsen, 1719. Sedermera har den måst pröfva ojämna öden dels till följd af ändrade vägar för handeln och sjöfarten, till stor del beroende på uppgrundningen i den långa segelrännan från Östersjön, dels emedan den tidtals uppblomstrande industrien icke kunnat vinna stadigt fotfäste. A. G.