Oblat (Lat. oblatum, egentl. det framsatta, det offrade, offer), urspr. det framsatta brödet, som de förste kristna medförde till sina kärleksmåltider (agaper), blef sedermera benämningen på de små runda, tunna, med korset eller en annan religiös bild stämplade, hvita kakor af osyrad (icke jäst) hvetedeg, hvilka utdelas i nattvarden (se d. o. och Hostia). -- I medicinsk och farmacevtisk mening förstås med oblater mycket tunna, af ojäst hvetedeg utvalsade eller utkaflade skifvor, hvilka begagnas, klippta i lämpligt stora stycken, till att, uppblötta med vatten, läggas om pulverformiga medikament, som på det sättet kunna nedsväljas, utan att deras smak förnimmes. (På farmacevtisk latin heter oblat nubecula, egentl. »litet moln».) Numera begagnas för detta ändamål stämplade kapslar af oblat. -- Oblater kallas äfven de smärre eller större, färgade eller ofärgade, tunna och runda degkakor, som nyttjas till försegling af bref (»munlack»). Sedan de limmade kuverten kommit i bruk, hafva emellertid dessa oblater blifvit alltmer sällsynta. -- Om »oblater» i andra betydelser se nästa art. O. T. S.
Nordisk familjebok · första upplagan
Oblat
Ämne: Äldre bruk och läkemedel · Bruk, industri, arbetsliv och städer
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 12 (1888), sp. 63 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗