Obrenovitj

Obrenovitj (Obrenovic), serbisk regentfamilj, bär sitt namn efter en landtman Obren från Brusnitsa i Rudnik-kretsen. Hans enka, Visjnja, gifte om sig med en annan landtman, Tesjo (Teodor) från Dobrinja i Uzitsa-kretsen; och en af hennes söner i detta gifte, Milosj (se O. 1), ärfde 1810, äfven till fadernenamnet, sin halfbroder Milan Obrenovitj, en ansedd jord- och boskapsegare, som blifvit vojevod och under det serbiska frihetskrigets fortgång (sedan 1804) täflat i myndighet med upprorets ledare Tjerny-Georg. -- 1. Milosj O., den förste regenten af huset O., f. 1780, deltog i frihetskriget under sin halfbroder, Milan Obrenovitj (se ofvan), samt ärfde hans makt, förmögenhet och rivaliserande ställning till Tjerny-Georg. Då denne 1813 flydde in på österrikiskt område undan turkarnas öfvermakt, försvarade M. O. sig vid orten Bazanj, inlät sig i underhandlingar samt erkändes af turkarna såsom öfverknes i Rudnik. Pozega och Kragujevats. Men då det turkiska oket snart kändes lika tryckande som förut, började han 1815 en ny resning, till följd af hvilken Turkiet, som derunder fortfarande innehade fästningarna i landet, medgaf Serbien en halft sjelfständig ställning, hvarefter M. O., som erkänts såsom serbisk vojevod, 1817 hyllades såsom ärftlig furste af Serbien. S. å. hade han på turkarnas befallning röjt ur vägen den till hemlandet återkomne Tjerny-Georg. Efter den rysk-turkiska freden i Adrianopel (1829) stadgades ytterligare Serbiens förhållande till Turkiet genom en ferman af d. 15 Aug. 1830 och en gränsreglering af 1833. Deremot framkallades i det inre stora svårigheter genom ett växande finansielt betryck och M. O:s autokratiska regeringssätt. Spänningen blef slutligen så stark, att han d. 13 Juni 1839 abdikerade till förmån för sin äldste son, Milan (född d. 19 Okt. 1819, död d. 8 Juli 1839), samt bosatte sig inom den österrikisk-ungerska monarkiens gränser. Två årtionden senare, då Tjerny-Georgs son Alexander, som 1843 kommit till makten i Serbien måste rymma fältet, återkallades den åldrige M. O. och erhöll d. 12 Jan. 1859 Portens stadfästelse i egenskap af furste af Serbien. Han dog d. 26 Sept. 1860 å sommarresidenset Toptjider i närheten af Belgrad. -- 2. Mikael O., den tredje regenten af huset O., den föregåendes yngre son, född d. 16 Sept. 1823 i Kragujevats, upphöjdes 1839, efter sin broder Milans död, till furste och erhöll Portens bekräftelse, dock icke ärftlig rätt. Han störtades emellertid redan 1842 genom en af rådsherren Wutjitj ledd resning, som bragte Alexander Karageorgevitj till makten. 1859 återkom han med sin fader, erkändes d. 11 Mars 1860 af Porten såsom dennes efterträdare och besteg tronen d. 26 Sept. sistn. år. Understödd af den europeiska diplomatien, arbetade han derefter med framgång på Serbiens fullständiga frigörelse från beroendet af Turkiet, men mördades d. 10 Juni 1868 i parken vid Toptjider af några fanatiska anhängare till familjen Karageorgevitj. -- 3. Milan O., den fjerde regenten af huset O., den föregåendes kusins son, se Milan I, konung af Serbien.