Milan I

Milan I, konung af Serbien, den fjerde regerande fursten af dynastien Obrenovitj (se d. o.), född i Jassy d. 22 (n. st.) Aug. 1854, var efter mordet å furst Mikael (d. 10 Juni 1868) den ende öfverlefvande af familjen. Sedan han d. 2 Juli 1868 af en sammankallad stor skupsjtina (nationalförsamling) blifvit proklamerad till furste af Serbien, hemvände han från Paris, der han sedan 1864 fått sin uppfostran. Den 22 Aug. 1872 öfvertog han såsom myndig sjelf regeringen och förmälde sig d. 17 Okt. 1875 med en rysk öfverstedotter, Natalia Kesjko (f. 1859), med hvilken han eger sonen Alexander (född d. 14 Aug. 1876). I ledningen af Serbiens inre och yttre politiska lif har M. icke gjort sig personligen gällande, och lika litet skördade han under de båda krigen mot Turkiet (1876--78) samt under det serbisk-bulgariska kriget (1885) någon personlig ära. Men de allmänna politiska förhållandena och händelserna på Balkan-halfön hafva visat sig mycket gynsamma för M:s och serbernas ärelystnad. Berlinkongressen (1878) tillerkände Serbien en landtillökning af 11,097 qvkm., med 367,000 innev. Den 22 Aug. s. å. meddelade M. sitt folk, att Serbien fullständigt inträdt i de suveräna staternas krets; och sedan han 1881 besökt hofven i Wien, Berlin och Petersburg, kunde han d. 6 Mars 1882 låta utropa sig af skupsjtinan till konung af Serbien.