Oesterley

Oesterley [ös-], Karl Wilhelm Friedrich, tysk målare, f. 1805 i Göttingen, studerade först konstens teori och historia samt blef filos. doktor, hvarefter han 1824 begaf sig till Dresden och studerade måleri under ledning af Matthäi. 1826 utförde han sin första större målning, Götz von Berlichingen i fängelse i Heilbronn. Efter en resa till Italien, der han mest egnade sig åt studiet af de äldre florentinarna, bosatte han sig 1829 i Göttingen som privatdocent och blef 1831 e. o. professor i konsthistoria. I gemenskap med K. O. Müller utgaf han från 1832 Denkmäler der alten kunst. Till ordin. professor utnämndes han 1842; men under tiden hade hans konstnärliga verksamhet icke hvilat: han studerade färgbehandlingen under Schadow i Düsseldorf och freskotekniken i München, hvarjämte han besökte Paris och utförde flere arbeten, såsom Kristi himmelsfärd för slottskyrkan i Hannover m. fl. 1844 utnämndes han till hofmålare. 1863 nedlade han sin professur vid universitetet för att helt och hållet egna sig åt konsten och flyttade då till Hannover. Af hans arbeten, som närma sig den äldre düsseldorfska stilen, må nämnas Kristus bortstött från Ahasverus' dörr (1844), Beatrice och Dante (1845), Leonore (efter Bürgers ballad; 1847) och Memling på hospitalet i Brügge (1865). Han är äfven en aktad porträttmålare och har raderat flere blad. -- Oe:s son Karl August Heinrich Ferdinand Oe. (Karl Oe. jun.), f. 1839 i Göttingen, studerade först i Hannover, sedan i Düsseldorf, der han började med att måla religiösa bilder. Efter ett besök i Lybeck 1865 öfvergick han till landskap och arkitekturtaflor med motiv från Lybeck och dess granskap, och fr. o. m. 1870 gjorde han täta studieresor till Norge. Hans bästa arbeten härstamma derifrån och från Lüneburg-heden (Midnattsstämning vid Lofoten, Romsdalsfjord m. fl.).