Olmütz

Olmütz (Slav. Olomouc), stad i Mähren, en af de starkaste fästningarna i österrikiska monarkien, ligger på en ö i Donaus biflod March, som genom slussar kan uppdämmas, så att en stor del af den omgifvande trakten kan sättas under vatten, samt står genom flere jernvägslinier i förbindelse med Böhmen, Schlesien och Österrike. 15,520 innev. (1880), utom garnisonen, de flesta tysktalande. I början af schlesiska krigen (1740-talet) var O. befäst med murar, torn och grafvar. Genom Maria Teresia blef det en stark fästning enligt bastionsystemet, och efter 1839 har ett stort antal detascherade fästen anlagts, hvaremot en del af de gamla fästningsverken rifvits. Staden är säte för en ärkebiskop (hvilken väljes af domkapitlet) och har en stor domkyrka (från 14:de årh., nu under restauration), en teologisk fakultet (med omkr. 100 studerande), en återstod af det 1581 stiftade, 1855 upphäfda universitetet, en högre realskola, ett tyskt och ett slaviskt gymnasium, ett lärare- och ett lärarinneseminarium m. m. Industrien är obetydlig. -- O., hvars anläggning tillskrifves romarna, var länge Mährens hufvudstad, tills regeringen 1640 flyttades till Brünn. Fordom endast biskopssäte, såsom hvars förste innehafvare Cyrillus och Methodius nämnas, blef det 1777 ärkebiskopssäte, sedan biskoparna redan 1588 erhållit hertigtitel och furstlig värdighet. 1642 intogs staden af svenskarna under Torstensson, som der gjorde ett rikt byte och höllo staden besatt till 1650. I O. afsade sig d. 2 Dec. 1848 kejsar Ferdinand I regeringen till förmån för sin brorson Frans Josef. Den 28 och 29 Nov. 1850 höllos konferenser i O. mellan preussiske ministern v. Manteuffel, österrikiske ministern furst v. Schwarzenberg och ryska sändebudet vid österr. hofvet grefve Meyendorff, hvilka ledde till de för Preussen förödmjukande »Olmütz-punktationerna» med afseende på den fredliga lösningen af den politiska oredan i Tyskland.