Sida 106
Oljepalmer ...
udryddelse ved masseinsamling i flyve-aarene» (1887). O. T. S.
Ollongäld, kamer., afgift till kronan för begagnande af hennes regale ollonskog till bete för svinkreatur. Denna skatt, som af kronan uttogs endast i goda ollonår, fanns af gammalt i Skåne, Halland och Bleking. Den betalades ursprungligen i svin efter gårdens storlek, men sedermera inträdde lösen i penningar efter den årliga markegången för »ollonsvin». Ollongälden afskaffades genom k. kung. d. 12 Dec. 1844. Kbg.
Olmslägtet, Proteus, zool., hör till underordningen fiskgroddjur (Ichthyodea) af stjertbatrachiernas ordning och batrachiernas klass bland ryggradsdjuren. Kroppen är smärt, långsträckt och ålformig, stjerten kort och sammantryckt från sidorna. Benen äro fyra och svaga; de främre äro försedda med tre, de bakre med två tår. Ögonen äro mycket små och betäckta af kroppshuden. På hvardera sidan af den korta halsen finnas två gälspringor och tre yttre gålknippen. Tydligt utbildad tunga saknas. Gomtänderna stå i tvänne långa rader, och näringskanalen är ett enkelt rör med antydning till mage. Den enda dit hörande arten är olmen, P. anguinus, som träffas i Krain och Dalmatien i underjordiska hålors vattensamlingar. Han är vanligen genomskinligt köttfärgad, men vexlar ej sällan betydligt till färgen och blir efter längre vistelse i dagsljuset rödbrun eller fläckig af blåsvart. Längden stiger till 25--30 cm. Det är nu omkr. tvåhundra år, sedan detta märkvärdiga djur upptäcktes. Men ehuru man nu har sig bekant inemot trettio fyndorter för detsamma, och det varit föremål för otaliga undersökningar, känner man det ännu endast otillräckligt. Olmen lefver uteslutande i vatten och dör snart, om han tages derur. I de hålor, t. ex. Adelsbergsgrottan, i hvilka han förekommer, fångas han af landtbefolkningen, som har en inkomstkälla i att uppsöka och sälja dessa djur. I fångenskap uthärdar olmen ända till 6--8 år, om han tillräckligt ofta får nytt vatten att vistas uti. Vanligen ligger han stilla på kärlets botten, endast då och då kraflande med benen för att flytta sig. Detta gäller dock, endast om man förvarar honom på ett skumt ställe. Faller deremot ljus på honom, råkar han i häftig rörelse och skyndar att leta upp någon fläck, der det är mörkare. Om vattnet sällan ombytes, kommer olmen ofta upp till ytan för att hemta luft, men i friskt vatten andas han med gälarna, och stiger då icke upp till ytan. I förra fallet utvecklas lungorna, i det senare gälarna i öfvervägande grad. Som fånget förtär djuret små fiskar, maskar, snäckor och vattenloppor; somliga individer deremot förtära ingenting alls, men kunna likväl härda ut i flere år. Då en fången olm vill taga föda, som kastas till honom, simmar han rakt fram till densamma. Härvid måste han vägledas af lukten och känseln, emedan ögonen väl knappast äro användbara. Om djurets fortplantning vet man icke mera med visshet, än att det lägger ägg. C. B. S.
Olmütz (Slav. Olomouc), stad i Mähren, en af de starkaste fästningarna i österrikiska monarkien, ligger på en ö i Donaus biflod March, som genom slussar kan uppdämmas, så att en stor del af den omgifvande trakten kan sättas under vatten, samt står genom flere jernvägslinier i förbindelse med Böhmen, Schlesien och Österrike. 15,520 innev. (1880), utom garnisonen, de flesta tysktalande. I början af schlesiska krigen (1740-talet) var O. befäst med murar, torn och grafvar. Genom Maria Teresia blef det en stark fästning enligt bastionsystemet, och efter 1839 har ett stort antal detascherade fästen anlagts, hvaremot en del af de gamla fästningsverken rifvits. Staden är säte för en ärkebiskop (hvilken väljes af domkapitlet) och har en stor domkyrka (från 14:de årh., nu under restauration), en teologisk fakultet (med omkr. 100 studerande), en återstod af det 1581 stiftade, 1855 upphäfda universitetet, en högre realskola, ett tyskt och ett slaviskt gymnasium, ett lärare- och ett lärarinneseminarium m. m. Industrien är obetydlig. -- O., hvars anläggning tillskrifves romarna, var länge Mährens hufvudstad, tills regeringen 1640 flyttades till Brünn. Fordom endast biskopssäte, såsom hvars förste innehafvare Cyrillus och Methodius nämnas, blef det 1777 ärkebiskopssäte, sedan biskoparna redan 1588 erhållit hertigtitel och furstlig värdighet. 1642 intogs staden af svenskarna under Torstensson, som der gjorde ett rikt byte och höllo staden besatt till 1650. I O. afsade sig d. 2 Dec. 1848 kejsar Ferdinand I regeringen till förmån för sin brorson Frans Josef. Den 28 och 29 Nov. 1850 höllos konferenser i O. mellan preussiske ministern v. Manteuffel, österrikiske ministern furst v. Schwarzenberg och ryska sändebudet vid österr. hofvet grefve Meyendorff, hvilka ledde till de för Preussen förödmjukande »Olmütz-punktationerna» med afseende på den fredliga lösningen af den politiska oredan i Tyskland.
Olof, Sankt. 1. (Sankt Olai) Församling i Norrköpings stad, med 14,472 innev. (1886), utgör ett regalt-privilegieradt pastorat af 1:sta kl., Linköpings stift, Norrköpings kontrakt. -- 2. Socken i Kristianstads län, Albo härad. Areal 3,663 har. 1,747 innev. (1886). Annex till Stiby, Lunds stift, Albo och Jerrestads kontrakt. -- 3. Socken i Stockholms län, Erlinghundra härad. Areal 2,088 har. 368 innev. (1886). Annex till Sigtuna, Upsala stift, Erlinghundra kontrakt. -- 4. Fordom kapellförsamling i Stockholm. Se Adolf Fredrik, sp. 159.
Olof, svenska konungar:
1) O. hette konungen i Sverige vid tiden för Ansgars andra besök i Birka (omkr. 853). Att han herskade öfver hela det af svear och götar bebodda landet, synes framgå bl. a. deraf att Ansgar icke uppgifves hafva under sin färd besökt någon konung i de landskap han genomreste. Ansgar uppträdde inför O. äfven såsom sändebud från Ludvig den tyske och från danske konungen Härek. Mot främlingens hufvudsakliga syfte, det att återupprätta kristendomen i Birka, förhöll O. sig personligen undfallande.
Källa: Project Runeberg ·
