Oporto

Oporto (egentl. o porto, »hamnen»), näst Lissabon Portugals största stad, hufvudstad i prov. Entre Douro e Minho, ligger i en af berg innesluten dal ovanligt måleriskt på sluttningen af Douros högra strand, 6 km. ofvanför dess mynning, samt erbjuder en imponerande anblick från strömmen med sina många trädgårdar och sina många ståtliga byggnader samt den höga spännbron öfver Douro till den på andra sidan liggande Villa Nova de Gaia, som bildar en särskild kommun. Den egentliga staden är säte för en civilguvernör, ett militärkommando, den ena af landets appellationsdomstolar och en biskop samt hade 1878 jämte sex förstäder 105,838 innev. I början af 1800-talet hade O. inemot 80 kyrkor och kapell samt en stor mängd kloster. De senare upphäfdes 1834 och hafva nu försvunnit, ligga i ruiner eller tjena andra ändamål. Så är klostret Serra do Pilar citadell, São Bento kasern, São Francisco börs, Santo Antonio bibliotek jämte museum, Såo Joao domstolsbyggnad o. s. v. Endast tre nunnekloster, af dem ett i Villa Nova, qvarstå som uppfostringsanstalter. Bland kyrkorna må nämnas den af grefve Henrik af Portugal grundade katedralen l. Sé, den lilla gotiska kyrkan Cedo Feita, som uppgifves vara grundad redan 559 af svevernas konung Teodemir, samt kyrkan dos Clerigos, med ett vida omkring synligt torn. Öfriga mera märkliga byggnader äro det engelska faktoriet (bygdt 1790), innehållande bibliotek och läsrum m. m., den stora kungliga teatern São João, det nya kungl. palatset, det storartade hospitalet Misericordia, biskopspalatset och tullhuset. Af undervisningsanstalter eger O. en Polyteknisk akademi, som tillika är handels- och slöjdskola, och med hvilken är förenadt ett observatorium, en medicinsk högskola (i hospitalet Santo Antonio), med botanisk trädgård, en konstakademi med museum, ett lyceum och ett större antal elementarskolor samt högre bildningsanstalter för båda könen, ett offentligt bibliotek med öfver 100,000 bd i förening med myntkabinett. O. är näst Lissabon hufvudsätet för Portugals industri. Mest framstående äro bomulls- och sidenindustrien, vaxduks-, pappers-, socker- och hattfabrikationen, metallindustrien samt tillverkningen af guld- och juvelerarearbeten, lergods, tobak och korkproppar. Inloppet till hamnen försvåras genom sandbankar och undervattensklippor, men nyligen har en storartad konstgjord hamn anlagts 2 km. n. om den naturliga, vid Leixões. Flodfarten, försvårad genom forsar, har betydelse endast för vintransporten. Sedan gammalt är O. förnämsta utskeppningsorten för portvin, som intager en mycket framstående plats i landets export samt går mest till England och Brasilien. De största nederlagen ligga i Villa Nova. Utom vin exporterar O. nötkreatur, kork, frukt, råsilke och ull. Importen består hufvudsakligen af kabiljo (bacalhão), jern och stål samt stenkol, bomullsväfnader och garn. Störst är varuomsättningen med England. Jernvägar gå från O. söder ut till Lissabon, norr ut längs kusten till Galicien samt utmed Douro. -- I forntiden låg på nuv. O:s plats ett kastell, Portus Cale, omkring hvilket i 4:de l. 5:te årh. en stad uppstod med samma namn (Porto Cale), hvaraf namnet Portugal skall hafva bildats. I detta århundrade har O. blifvit märkligt genom Wellesleys (Wellingtons) öfvergång öfver Douro straxt invid staden, hvarigenom han öfverraskade och slog Soults armé samt intog staden i Maj 1809, genom utbrottet af revolutionen d. 24 Aug. 1820, vidare, under dom Miguels usurpation, genom blodsdomarna mot drottning donna Marias anhängare, hvarvid staden genom utvandring förlorade öfver 10,000 innev., samt 1832--33 genom sitt försvar mot dom Miguel och såsom stödjepunkt för dom Pedros operationer mot denne.