Orchideae L., orkidéer, »nosseväxter», bot., en af växtverldens mest egendomliga naturliga familjer. De underjordiska axeldelarna utgöras dels af stjelkknölar (jfr Salep) jämte enkla rottågor, dels af rotstockar med mer eller mindre talrika birötter. Den öfver jorden befintliga axeln uppträder oftast örtartad, antingen uppskjutande från underjordiska stamdelar eller lefvande »epifytiskt» å stammar och grenar af träden i de tropiska urskogarna samt ofta försedd med en knölformig ansvällning vid stjelkens bas, tjenande som behållare för upplagd näring. Några orkidéer hafva klättrande epifytiska eller parasitiska stammar (t. ex. Vanilla). Bladen äro enkla, helbräddade, med jämnbredt eller bågformigt löpande nerver. Blommorna äro oregelbundna samt bestå af 6 kalkblad i 2 kransar, oftast egendomligt färgade, hos en del mindre arter dock grönaktiga. Ett af bladen i den inre kransen är vanligen större än de öfriga och kallas »läppen». Denna har ofta, i synnerhet hos de tropiska orkidéerna, underbar, praktfull form och färg. Honingsgömmen finnas, ofta i form af sporrar, och af många orkidéers blommor utgår en ljuflig vällukt. Ståndarna äro 1 eller 2, helt och hållet sammanvuxna med pistillen till en s. k. köns-pelare (gynostemium; se Androeceum). Pollenkornen i de 2 knapprummen äro sammanhängande antingen i tetrader (4 och 4 tillsammans) eller ock i klubblika vaxartade massor (pollinodia), hvilka sitta med ett smalare skaft på en häftskifva, som vid insektbesök lossnar och häftar fast jämte pollinodiet vid insektens (fjärilens, humlans etc.) tunga, då denna stickes in i blomman för att åtkomma honingssaften. Pollinodierna aflemnas sedan vid insektens besök hos en annan blomma å dennas märke, och konstruktionen af befruktningsdelarna är i hvarje fall sådan, att de honingsökande insekterna icke kunna undgå att på detta sätt öfverföra pollinodierna från en blomma till märket i en annan. Frukten är en af 3 blad bildad kapsel, som ofta är omvriden ett halft slag och innehåller en stor mängd ytterst små frön, utan fröhvita, med en nästan klotformig brodd, som dock ej visar några särskilda yttre organ. Familjen, som omfattar öfver 3,000, mest tropiska, arter, delas i flere skilda grupper: Ophrydeae, Neottieae, Malaxideae, Arethuseae (Epipogum aphyttum Sw., en glatt, bladlös, slidbärande, nästan genomskinande, gulhvit ört, med stora hvitgulaktiga blommor och hvitaktigt rödlett läpp i fåblommig klase, är en svensk representant för denna grupp), Cypripedieae, Vandeae och Epidendreae. Till dessa båda sista grupper höra de flesta tropiska orkidéer. Till svenska floran höra omkr. 40 arter. Denna naturliga familj, som i så hög grad utmärker sig genom underbar form och fägring samt angenäm doft, lemnar dock endast föga bidrag till fyllande af mera materiella behof. Salep och vanilj samt fahamté (bourbonté af Angraecum fragrans) äro de enda farmakologiska produkterna. Såsom härliga prydnadsväxter odlas i dertill särskildt egnade växthus en mängd af orkidéer, hemtade från tropikernas urskogar. O. T. S.
Nordisk familjebok · första upplagan
Orchideae
Ämne: Växtfamiljer · Växter och botanik
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 12 (1888), sp. 311–312 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗