Ordonnanskompanier

Ordonnanskompanier (Fr. compagnies d'ordonnance, compagnies d'hommes d'armes) kallades de första i egentlig mening stående trupper, som började uppsättas i Frankrike 1445 på grund af en af konung Karl VII 1439 utgifven ordonnans. Kompaniernas antal var 15, och hvarje kompani utgjordes af 100 s. k. lansar. »Lansen» bestod af en på riddarevis hufvudsakligen i jern klädd och med lans väpnad adelsman, kallad maître eller homme d'arme (äfven gendarme) med 3 lätt beväpnade archers (bågskyttar), 1 page (valet) och 1 écuyer (coustillier). Kompaniet fördes af en capitaine. Alla ryttare buro likadana rockar i kaptenens färger. Kompanierna förlades, hela eller delade, i fasta platser eller i städer. Manskapet erhöll kontant aflöning. I krig medförde hvarje homme d'arme 4 hästar, hvarje archer 2 hästar. Till strid uppträdde kompaniet »en chevalière», d. v. s. på riddarevis med alla hommes d'arme på ett led, hvarje lansryttare följd af sin »page» och »ecuyer». Bågskyttarna bildade vanligen en särskild afdelning, en »cornette», och användes till flankskydd eller för särskilda uppdrag. Ordonnanskompanierna fortlefde till fredsslutet 1559, då de började upplösas och uppgå i det genom värfning uppsatta såväl tunga som lätta kavalleriet. C. O. N.