Öre

Öre (D. öre, Isl. eyrir, plur. aurar; Med. Lat. ora), under medeltiden i den skandinaviska Norden namn på en vigt och ett räknemynt, hvilka bäggedera utgjorde 1/8 af 1 mark (= 1 uns silfver) och delades i 3 örtugar; i nyare tid namn på olika mynt af silfver och koppar i de skandinaviska landen. — Under medeltiden präglades i Sverige inga större mynt än örtugar, och först Gustaf Vasa lät, 1522, slå 1-ören (i silfver), hvilka derefter voro de största slagna mynt i riket, tills dalermyntningen infördes 1534. Från 1536 började man mynta marker, halfmarker (4-ören) och 2-ören. På 1 daler gingo till en början 3 mark; men kursen steg, så att från 1560 dalern räknades till jämnt 4 mark och alltså innehöll 32 Öre, hvilken pari-kurs bibehöll sig, ända tills dalern aflystes, 1776. Gustaf Vasa lät äfven slå de första halförena. På 1540–90-talen myntades silfverklippingar om 16, 15, 12, 8, 4 och 2 öre (se Klipping). Under Johan III började man äfven slå 1/4-ören l. »fyrkar», under Sigismund 1/6-ören (»sexlingar»). Efter kopparmyntningens införande 1624 präglades ören såsom skiljemynt äfven i koppar: 1-, 1/2- och 1/4-ören i rundt mynt samt dessutom under de fyra första åren 2-, 1-, 1/2- och 1/4-ören i form af klippingar. På 1660-talet myntades bl. a. 2 1/2- och 2-ören i rundt kopparmynt, och sexlingar i samma metall slogos gång på gång mellan 1666 och 1718. Ända till 1778 präglades i koppar ören s. m. (»silfvermynt»), samtidigt med ören k. m. Emellertid fortgick präglingen af öremynt äfven i silfver; halfören slogos sista gången 1665, hvarefter 1-öret vardt Sveriges minsta silfvermynt. 1690 och senare slog man äfven 5-ören, 1739–64 10-ören, 1770 å nyo 16-, 8- och 4-ören i silfver. Öremyntet under 1500–1700-talen visade i prägeln på åtsidan vanligen en vase (Vasa-ättens vapen) eller riksvapnets tre kronor, på frånsidan Dalarnas vapen (två korslagda pilar). Öremyntningen upphörde 1778, sedan genom k. förordn. d. 27 Nov. 1776 skillingen införts, och under Gustaf IV Adolf ompräglades gamla 2- och 1-ören s. m. (af koppar) till en- och halfskillingar. Genom myntordningen d. 3 Febr. 1855 aflystes skillingmyntningen; riksdalern delades i 100 öre, och 5-, 2-, 1- samt 1/2-ören slogos 1856–58 och 1860–67. Lagen om rikets mynt d. 30 Maj 1873 bestämde öret till 1/100 af 1 krona, och koppar- (egentl. brons-) myntet präglas sedan dess i stycken om 5, 2 och 1 öre (se Krona, sp. 105). Denna ordning är genom konvention antagen äfven i Danmark (1873) och i Norge (1875). Jfr Mark, Mynt, sp. 588–589, och Örtug.