Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Ortit

Ämne: Enskilda mineral och ädelstenar · Mineral, bergarter och geologi

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 12 (1888), sp. 392 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Ortit, miner., ett mineral af brun till svartbrun färg och ofta halfmetalliskt utseende, isomorft och af analog sammansättning med epidot, ehuru rikare på sällsynta grundämnen. Kristallsystemet är monosymmetriskt, men många ortiter visa sig enkelbrytande och hafva ett amorft utseende. Kristallerna äro dels långsträckta, stängliga, dels tjocka, flere tum stora, tafvelformiga individer. Oftast förekommer dock mineralet derbt och insprängdt i moderklyften. Ortiten har två otydliga genomgångar, mussligt brott, ofullkomlig metallglans till fettglans, i brottet ofta glasglans samt är ogenomskinlig till genomlysande. Eg. vigt = 3,3--3,8. Ortiten smälter delvis för blåsrör under pösning till ett brunt eller svart glas. Många ortiter lösas fullständigt af saltsyra till gelé, andra angripas icke af syror. Ortiten förekommer på flere utländska lokaler (Grönland, Amerika, Vesuvius), men finnes företrädesvis i skandinaviska pegmatiter, graniter och med dessa beslägtade bergarter. Till ortiterna räknas ock den vattenhaltiga, vid upphettning förglimmande pyrortiten, från Kårarvet, den bruna allaniten, från Bastnäs, bucklanditen, från Arendal, och flere andra varieteter. Ant. Sj.