Örtug

Örtug, örtog, ertog (Isl., möjl. af eir, koppar, och tigr l. togr, tugr, tiotal), namn på ett silfvermynt och en i öfverensstämmelse dermed införd vigt, hvilka voro gängse i de skandinaviska landen under medeltiden jämte 1500-talet och bägge utgjorde 1/3 af 1 öre, alltså 1/24 af 1 mark, samt sjelfva delades i 8 penningar (i Svealand och sedermera i hela Sverige, hvaremot i Götalandskapen och på Gotland penningen länge var så liten, att 16 gingo på 1 örtug, medan i Danmark och Norge 10, på Island äfven 10 eller i vissa fall 20 penningar räknades på örtugen). Länge var »penning» det största slagna mynt i Sverige och örtugen endast ett sätt att räkna, tills i senare delen af 1300-talet, under Albrekts regering, de första örtugar präglades. Myntningsorter voro först Stockholm och Kalmar, sedermera äfven Vesterås, Örebro, Åbo och Söderköping. Örtugen bar från början i prägeln riksvapnets tre kronor. Sten Sture d. ä. lät slå de första halförtugar. Hela och halfva örtugar myntades äfven under Gustaf Vasa 1522–46, hvarefter inga nya förekommo, förrän Johan III 1589 eller 1590 företog en »örtig»-myntning, hvilken vardt den sista.