Örvar-Odd

Örvar-Odd (d. v. s. »Pil-Udd»), norsk sagohjelte, om hvilken i slutet af 1200-talet en till namnet obekant isländing med ledning af gamla (uti sagan inströdda) sånger och norska sägner författade en romantisk saga, hvars hufvudinnehåll är följande. Odd, son till Grim Lodinkinni och sonson till Ketil Hæng (om hvilka sagohjeltar särskilda berättelser finnas) från Hålogaland, blir såsom barn spådd, att han efter att hafva uppnått 300 års ålder skall omkomma å sin födelseort genom hästen Faxes vållande. För att hindra spådomens fullbordan dödar Odd Faxe och nedgräfver honom djupt i jorden samt begifver sig ut i verlden med den fasta föresatsen att aldrig återvända. Vid afskedet får han af sin fader några underbara pilar, hvilka snart förskaffa honom namnet Örvar-Odd. Efter en resa till Finnmarken, Bjarmaland och jätteverlden kämpar han med framgång mot flere vikingar; men då han stöter på svensken Hjalmar den hugstore (se denne), blir striden oafgjord, och de båda hjeltarna sluta fostbrödralag. Vid Hjalmars sida utför han nu en mängd bedrifter, till dess han från den ryktbara holmgången på Samsö, der han nedlagt de vilde Arngrimssönerna, måste återföra till Upsala och den sörjande Ingeborg den för Angatyrs hand fallne Hjalmar. Han reser nu åt södern, kämpar med Medelhafvets röfvare, låter döpa sig, lider skeppsbrott, kommer ensam till Heliga landet och badar der i Jordan. Förklädd till gubbe, kommer han till Hunaland, der dock hans bedrifter snart röja honom. Sedan han besegrat den under Hunalands konung skattskyldige konungen af Bjalkaland (»pelsverkslandet»), erhåller han prinsessan Silkesif till äkta och efterträder sin svärfader såsom regent. Men nu gripes han af en oemotståndlig hemlängtan och reser till det gamla hemmet. Vandrande öfver Faxes grafplats, hånar han den nu vederlagda spådomen, men snafvar i detsamma öfver en hästskalle, ur hvilken en orm framkryper. Biten af denne, dör Odd. — Sägnerna om Ö.-O. stamma ursprungligen från de mest skilda håll och hafva småningom kommit att bilda en enhet, derigenom att de forntida sagoberättarna mer och mer på denne allt populärare blifne sagofigur öfverförde hvad som från början berättats om en mängd olika personer, såsom Bjarmalandsfararen Ottar (se denne) från Hålogaland; Hjalmars fosterbroder (som troligen från början hetat Sote); Starkad; Grim Lodinkinni (härifrån pilarna); Ketil Haeng; Odyssevs och Polyfem; Sigurd Jorsalafar (badet i Jordan); den ryske storfursten Oleg (tåget till Bjalkaland, dödssättet; se Oleg) m. fl. Jfr. R. C. Boer: »Über die Ǫrvar-Odds saga» (i »Arkiv för nordisk filologi», VIII, 97 ff., 246 ff.) och »Ǫrvar-Odds saga» (Halle 1892). Ad. N–n.