Oscillation

Oscillation (Lat. oscillatio), svängning, mek., fys. När en kropp eger en periodisk rörelse å ömse sidor om ett bestämdt jämnvigtsläge, säges han vara försatt i oscillation eller göra oscillationer. Dessa benämnas jämväl vibrationer l. dallringar, när banan, som de särskilda partiklarna beskrifva, är helt liten. Exempel å oscillationsrörelse lemna en svängande pendel äfvensom en kompassnål, som aflägsnats ur sitt jämnvigtsläge i magnetiska meridianen och svänger under jordmagnetismens inflytande. Ljudets och ljusets fortplantning sker genom oscillationer, som för det förstnämnda ega rum i luften eller något annat gasformigt, fast eller flytande ämne och för det sistnämnda i etern (se Undulationsteorien). Såsom en hel oscillation räknar man vid pendeln och magnetnålen hvardera af de lika perioder, af hvilka den svängande kroppens rörelse mellan de båda gränslägena utgöres. En half oscillation motsvarar rörelsen mellan jämnvigtsläget och ettdera gränsläget. -- Oscillationsrörelsen uppstår genom tyngdkraften samt den magnetiska och elektriska attraktionen och repulsionen, elasticiteten eller någon annan kraft, till följd af hvilken en kropps partiklar sträfva att återtaga sina jämnvigtslägen, när de af någon orsak blifvit derifrån aflägsnade, samt genom trögheten, som föranleder partiklarna att fortsätta rörelsen, äfven sedan nämnda läge blifvit uppnådt. Af de anförda exemplen framgår, att den är af stor betydelse inom naturen. Om s. k. »svängningsbukar» se Bukar. G. R. D.