Oscillatorisk urladdning

Oscillatorisk urladdning, fys. Om ett upprättstående, i U-form böjdt glasrör medelst en kran på den horisontala delen är afdeladt i tvänne rum och en vätska ihälles till olika höjd i rörets ben, går, när kranen öppnas, vätskan öfver från det ena benet till det andra och ställer sig lika högt i båda benen. Men detta sker ej på en gång, utan, till följd af vätskans »tröghet», först efter flere oscillationer, svängningar fram och tillbaka. Dessa svängningars storlek och antal bero på motståndet mot rörelsen (friktionen i röret). Kirchhoff och Feddersen hafva på teoretisk väg ådagalagt och v. Oettingen genom experiment lyckats visa, att ett liknande fenomen eger rum inom etern, när en laddflaska (se d. o.) urladdas genom en slutningskedja med ringa motstånd. Dervid uppstår nämligen jämnvigt i etermassan först efter det att etern gjort en eller flere oscillationer mellan laddflaskans beläggningar. Detta fenomen, som kallas oscillatorisk urladdning, bevisar, att etern, likasom all annan materia, eger tröghet. A. Bi-n.