Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Ostronodling

Ämne: Blötdjur, snäckor och musslor · Djurriket (zoologi, husdjur och djursläkten)

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 12 (1888), sp. 462–464 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Ostronodling. Af sättet för de europeiska ostronens fortplantning (se Ostron) framgår, att någon med konst åstadkommen befruktning, lika med hvad som förekommer vid fiskodling, icke kan med dessa ifrågakomma. Ostronodlingen afser derför endast att uppsamla och bereda passande ställen för »svärmynglets» vidare utveckling, hvarjämte den äfven ofta omfattar inplantering af ostron i särskilda bassänger, »ostronparker», för att göda dem och göra dem mera välsmakande. Man har nämligen funnit, att ostronen, insatta på grundare och något mindre salt vatten invid kusten, få bättre smak än de, som tagas direkt från de djupare liggande bankarna. Ostronodlingen är ganska gammal. I Fusarosjön vid Neapel samt, i större skala, i Mare piccolo vid Tarent har man sedan 1,800 år tillbaka på uthängda risknippor uppsamlat ostronynglet, hvilket sedan utplanterats i parkerna och hållits derstädes, tills ostronen nått sådan storlek, att de kunnat säljas. År 1877 var sistnämnda plats utarrenderad för 58,000 lire (omkr. 41,700 kr.). Nyare tiders ostronodling har emellertid utgått från Frankrike, hvarest professor Coste, som lärt konsten uti Italien, tog initiativ till storartade anläggningar för ostronodling. I viken vid S:t Brieuc i Bretagne gjorde han 1858 försök i stor skala, och dessa syntes till en början lyckas öfver all förväntan. På de utsatta yngelsamlarna afsatte ostronyngel sig i oerhörd mängd, och Coste trodde sig hafva funnit ett lätt sätt att skapa ostronparker långs hela kusten, hvaraf en storartad industri skulle uppstå. Utgången visade dock, att man förhastat sig i dessa slutsatser. Trots all omsorg gingo, på grund af öfverslamning m. fl. ogynsamma förhållanden, de derstädes och på andra ställen gjorda anläggningarna sin undergång till mötes. Man kom underfund med att ostronodling kan försiggå endast på särskilda, för ändamålet gynsamma lokaler samt att densammas utgång dessutom är beroende af gynsamma klimatiska förhållanden, hvarförutom dylika anläggningar visade sig vara förenade med mycket arbete och mer eller mindre betydliga kostnader. Mycket penningar förlorades på misslyckade odlingsföretag, och intresset för saken svalnade. Emellertid har ostronodlingen i Frankrike under de senare åren gått högst betydligt framåt. De största ostronparkerna finnas vid den sedan gammalt bekanta bassängen vid Arcachon. Der funnos 1857 20 ostronparker. 1865 hade antalet stigit till 297 sådana med en produktion af 10 millioner ostron. 1885 voro af bassängens 15,000 har 6,000 har upptagna af ostronparker, hvarest s. å. funnos 236,841,000 ostron af olika ålder, representerande ett penningevärde af något öfver 2 1/2 mill. kr., fördelade på 4,000 innehafvare. Vid Larme Aubray producerades 1876--77 icke fullt 6--7 mill. ostron, men 1885 kunde man derifrån sända öfver 70 mill. ostron i marknaden. Enligt officiella uppgifter försåldes från Frankrikes samtliga ostronparker under år 1885 597 mill. ostron, till ett värde af 12,7 mill. fr. Parkerna äro mestadels fördelade i små lotter, som arrenderas af konskriberade vid flottan (»marins»), hvilka sjelfva förrätta allt arbete, och för dessa lönar företaget sig bättre än för de stora bolagen. Emellertid lider ostronindustrien i Frankrike f. n. af starkt prisfall (från 26,85 kr. per 1,000 1884 till 6,30 kr. 1886), höga jernvägsfrakter och diverse afgifter. Franska staten har sedan 1861 lemnat 1,872,000 kr. till ostronodlingens befrämjande. -- Ostronkulturen tillgår så, att man på särskilda yngelsamlare (vanligen tegelpannor, öfverstrukna med kalk, för att ung-ostron skola kunna lossas utan att sönderbrytas) insamlar det från de vid kusten belägna naturliga ostronbankarna inkommande svärmynglet, hvilket, sedan det tillväxt något, inplanteras i parkerna, der det qvarblifver, tills det nått tillräcklig storlek. På åtskilliga ställen har man blott gödningsdammar, »claires», der något större ostron insättas. Berömda sådana finnas vid Tremblade midt emot Marennes, hvarest man producerar de berömda gröna »Marennes-ostronen». Den gröna färgen härleder sig antagligen från några slags der förekommande små alger, som dessa ostron förtära. I England finnas betydliga anläggningar för ostronodling vid Hayling Island på sydkusten, grundlagda af »The south of England oyster company», samt vid Reculver utanför Thamesmynningen, m. fl. ställen. Gödning af ostron synes dock vara hufvudsaken vid de engelska liksom vid de amerikanska ostronplatserna. Så vid den bekanta ostronplatsen Whitstable vid södra sidan af Thames' utloppsvik. Der finnas de berömda »natives», ett slags små ostron med starkare hvälfdt underskal, och der nedläggas för gödning ostron från flere trakter af Nordsjön och Kanalen. I Nederländerna har man i Scheldea östra utloppsgren, i hvilken, sedan den afspärrats genom en jernvägsbank, föga söt vatten numera utflödar, i senare tider med framgång börjat odla ostron. Ynglet kommer från dynerna, invid hvilka skrapning efter ostron är förbjuden. I Norge har man äfven med framgång uppfödt ostronyngel. Första platsen var Ostravigstjernet, ett litet på sydkusten beläget tjern, som vid högvatten står i förbindelse med hafvet genom ett par smala öppningar. Vattnet är på bottnen salt och ovanligt varmt, men på ytan sött af i tjernet nedflytande söt vatten. Der insamlas ostronynglet på risknippor, upphängda på öfver tjernet spända linor af zinktråd, här och der uppehållna med bojar af tomma fotogenfat. Ostronen växa der och trifvas förträffligt samt nedläggas ungefår årsgamla uti i hafvet utsatta sumpar för att vänja sig vid detta vatten någon tid, hvarefter ostronen utplanteras på de naturliga ostronbankarna utanför Stavanger. Sedermera har man på flere andra ställen (t. ex. Nipekilen) påträffat bassänger, som likna Ostravigstjernet, på sista åren äfven i Bohus län (Klefkilen och Mjölkvikskilen). Der är nu fråga om att åstadkomma dylika anläggningar, och för detta ändamål har ett bolag blifvit bildadt. I Nord-Amerikas Förenta stater är uppfödande (»planting») af ostron från de naturliga bankarna i parker allmänt brukligt i de nordliga staterna ned till Virginia. Innan ostronen försäljas, plägar man i Amerika lägga dem i sött vatten, hvaraf de svälla upp samt se feta och smakliga ut. R. L.