Ottokar

Ottokar (Otakar), böhmiska konungar. -- 1. O. I Przemysl, kämpade sedan 1192 med pretendenter om tronen, afsattes 1193 af kejsar Henrik VI, men utträngde 1197 sin medtäflare Henrik af Prag och erhöll af Filip af Schwaben för sin anslutning till denne 1198 konungavärdigheten och nästan fullständigt oberoende. 1203 afsattes han af Filip, emedan han förskjutit sin gemål Adela af Meissen, men blef 1204 åter försonad med denne. Död 1230. -- 2. O. II Pfzemysl, den föregåendes sonson, son af Venceslav I, hvilken han 1253 efterträdde. Han var en mycket begåfvad, krigisk furste, som på allt sätt sökte utvidga sin makt. Redan i sin ungdom drefs han af maktlystnad till en misslyckad uppresning mot sin fader. Då hertigdömet Österrike förlorat sin furste, satte han sig 1251 med vapenmakt i besittning deraf och förmälde sig f. å. vid endast 23 års ålder, för att vinna Steiermark, med den 46-åriga Margareta, syster till den aflidne hertig Fredrik af Österrike, men måste genom hårda strider mot ungrare och bajrare försäkra sig om besittningen af dessa land. Hans korståg i förening med Tyska orden mot de hedniske preussarna 1254--55 och 1267--68 hade blott ringa framgång. 1260 försvarade O. Steiermark mot ungrarna och besegrade dem fullkomligt i slaget vid Kroissenbrunn på Marchfältet. Han hade ock mångfaldiga strider att utkämpa mot sitt lands adel, som, missnöjd öfver konungamaktens utvidgande och borgareståndets gynnande, flere gånger gjorde uppror. Från sin första gemål skilde O. sig och förmälde sig 1261 med den bulgariska prinsessan Kunigunda. Efter hertig Ulriks af Kärnten död 1269 erhöll han genom testamente detta land. Då O. vägrade att hylla den nyvalde tyske konungen Rudolf af Habsburg, förklarade denne O. i riksakt, framryckte med en stark rikshär och nödgade O. 1276 att afträda Österrike, Steiermark, Kärnten, Krain och Eger samt å nyo taga Böhmen och Mähren såsom län af Tyska riket. Under ett nytt krig mot Rudolf förlorade O., förnämligast genom sina baroners förräderi, slag och lif vid Dürnkrut vid March 1278. Genom borgareståndets lyftning till politisk sjelfständighet, grundläggning af nya städer, inkallande af tyska kolonister, böndernas emancipation, förbättringar i rättsväsendet och införande af lämpliga kommunalinrättningar inlade O. stora förtjenster. A. B. B.