Palenque [-le'nke], San Domingo de P., indianby i mejikauska staten Chiapas, nära Yucatans gräns, vid floden Micol, bekant genom de 13 km. derifrån belägna ruinerna, hvilka höra till de vigtigaste och mest storartade byggnadsminnena från den amerikanska forntiden. De hafva ett omfång af 20--30 km. och bestå af ett antal mer eller mindre väl bibehållna byggnader, i hvilka man urskiljer tempel, fästningsverk, pyramider, broar, vattenledningar och boningshus. Märkligast är en regelbunden fyrkantig plats af 90 m. bredd och 420 m. längd, i hvars midt reser sig den omkr. 100 m. långa och 10 m. breda hufvudbyggnaden, hvars inre består af många, blott 3--4 m. breda kamrar. Tornet, som uppstiger i midten af densamma till omkr. 24 m. höjd, består af fyra våningar. Väggarna äro merendels smyckade med basreliefer och målningar samt öfverdragna med stuck; de påminna om indernas buddhistiska framställningar. Ruinerna upptäcktes 1750 af spaniorerna, undersöktes efter 1787 genom spanska regeringens försorg och hafva beskrifvits af flere resande, såsom Cabrera, Dupaix, Catherwood, lord Kingsborough, Waldeck och Stephens.
Nordisk familjebok · första upplagan
Palenque
Ämne: Tempel och gudadyrkan i antiken · Mytologi och sagohistoria
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 12 (1888), sp. 591–592 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗