Parad

Parad (Fr. parade, af Sp. parada, stillastående, en hästs plötsliga halt under loppet), prunkande uppvisning; högtidlig truppmönstring; parering i fäktkonst, afböjande af motståndarens stöt eller hugg vid faktning (se Fäktkonst, sp. 561); det konstfärdiga innehållandet af hästen midt under loppet, hvarigenom ryttaren får honom att stegra sig. -- I militärspråket var ordet parad ursprungligen liktydigt med mönstring, men öfvergick sedan till att beteckna den militära glans, som utvecklas vid högtidliga tillfällen. I våra dagar afser paraden förnämligast att visa truppernas utseende, hållning och sätt att föra sig. Uppställningen härvid kallas vanligen paraduppställning, och trupperna uppvisas genom marsch (paradmarsch l. defilering, se d. o.) förbi befälhafvaren. Som vakternas uppställning och afmarsch i garnison eller läger ofta äro förenade med någon ståt, har den stora vakten fått benämningen vaktparad. Likaledes har man kallat den till gudstjenst uppställda truppstyrkan kyrkoparad (se d. o.) samt den vid militärbegrafning i liktåget deltagande eller vid grafven uppställda likparad. -- Från att beteckna sjelfva högtidligheten har ordet parad äfven fått betydelse af den drägt, som af militärer bäres vid densamma, paraddrägten (»stor parad», »liten parad»). -- Paraddagar kallas vissa högtidsdagar, hvilka i Sverige-Norge firas med flaggning, dervid å örlogsfartygen både svenska och norska flaggorna hissas på topparna, men å fästningar och kronans öfriga etablissement endast landets nationalflagga. De anbefallda paraddagarna äro medlemmars af k. huset födelse- och namnsdagar, Sveriges och Norges föreningsdag (d. 4 Nov.) samt nyårs-, påsk-, pingst-, midsommar- och juldagen. Af dessa dagar äro vissa tillika s. k. salutdagar, nämligen födelsedagarna, konungens och drottningens namnsdagar samt föreningsdagen, på hvilka kunglig salut (21 skott) gifves i allmänhet kl. 12 middagen. -- Med paradmarsch förstås i Sverige den marsch, som blåses af musik eller afgifves på trumma eller trumpet såsom hedersbevisning för kungliga personer eller fana äfvensom vid flaggens hissande och nedhalande ombord på ett örlogsfartyg. -- Halfdäcket å ett örlogsfartyg kallas paradplats, och det till postgöring, fallrep och båttjenst för dagen afsedda manskapet, äfvensom signalmännen, benämnes paradmanskap. C. O. N. R. N.