Passionsblomma

Passionsblomma, Passiflora, bot., ett slägte hufvudsakligen af långrefviga örter, klättrande med skrufformigt sig hopvridande klängen, uppkomna af förvandlade grenar. Slägtet är typen för nat. fam. Passifloreae Juss. (kl. Gynandria, ord. Pentandria L.). Till denna familj höra omkr. 250 arter, de flesta tillhörande Amerikas varmaste trakter. Närmast beslägtade med Cucurbitaceae, skilja sig passifloréerna från dessa genom närvaron af 2 stipler vid de vanligen handnerviga och ofta 2- till 5-flikiga bladen. Det artrika slägtet Passiflora har ofta stora och vackra blommor, som äro regelbundna, med 5-taliga foder, kronor och ståndare, men med 3 märken å fruktämnet, som hos somliga arter utvecklas till en välsmakande bärfrukt. Innanför de stora, breda, blå, gula eller på annat sätt färgade kronbladen sitter ett slags bikrona af talrika, trådsmala, ibland i ringar förenade, strängliknande och färgade bildningar, ur hvars midt ett tämligen långt stjelkstycke reser sig, hvilket uppbär ståndarna. Öfver dessa höjer sig pistillen med sina 3 fria märken, hvilka hafva en spik-liknande form och sålunda för folkfantasien gifvit anledning till namnet »(Kristi) korsblomma» eller »passionsblomma». Många arter odlas för de egendomliga blommornas skull såsom prydnadsväxter i våra fönster och växthus (P. caerulea, P. quadrangularis, P. edulis m. fl.). O. T. S.