Passionsmusik l. passion (se d. o.), dramatiskt-musikaliskt verk, skildrande Kristi pinas historia. Redan i medeltidens mysterier medverkade musik, dock mera tillfälligt. Sin närmaste förebild har »passionen» i den gregorianska koralen, som för påskveckan föreskref föredrag af pinohistorien efter evangelierna. Tidigt började man nämligen att genom skilda sångare låta utföra den berättande texten och Kristi, lärjungarnas, öfverstepresternas m. fl:s tal. Denna blandning af episka och dramatiska beståndsdelar ingick såsom bestämmande i passionsmusiken, hvilken äfven upptogs af den protestantiska kyrkan och der fick tillägg af ytterligare ett lyriskt element, i det Johann Sebastiani inlade koraler och Sebastian Bach kontemplativa arior och körer (den »ideala zionsförsamlingen»). Som mönster kan gälla Bachs »Matteuspassion». Genom sin mera lyriska och subjektiva prägel samt sitt specifika innehåll skiljer sig passionsmusiken från det egentliga oratoriet; likväl är skilnaden i form icke bestämd, och flere verk kallas oratorier, hvilka h. o. h. hafva formen af en passion (t. ex. Bachs »Weihnachtsoratorium», Wennerbergs »Jesu födelse»). A. L.
Nordisk familjebok · första upplagan
Passionsmusik
Ämne: Musikteori och musikterminologi · Musik och italienska lånord
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 12 (1888), sp. 852 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗