Passionsspel

Passionsspel (T. passionsspiele) kallas i Tyskland de andliga skådespel l. mysterier (se d. o.), hvilkas hufvudämne var Jesu lidandes historia, men i hvilka ofta äfven helt andra bibliska motiv framställdes i närmare eller fjärmare samband med denna, såsom Gamla test:s profetior, Jesu liknelser, hans uppståndelse och himmelsfärd o. s. v. Dessa skådespel uppfördes ursprungligen för påskhelgens firande, och en sådan »Ludus paschalis sive de passione Domini» på blandad tyska och latin finnes ännu qvar från 1100-talet (utg. af Schmeller i »Carmina Burana», 1847). Under de följande århundradena före reformationen diktades eller omarbetades ett stort antal sådana passionsspel på tyska och uppfördes på en mängd olika orter. Handskrifter hafra bevarats i Frankfurt, Alsfeld m. fl. ställen. I Schweiz och Syd-Tyskland uppfördes dylika skådespel äfven långt efter reformationen. Särskildt blomstrade passionsspelet i riksstaden Schwäbisch-Gmünd, der det uppfördes sista gången påsken 1803 (jfr J. Scherr: »Das passionsspiel von Gmünd» i tidskr. »Nord u. Süd», 1883). Från ett 1770 i Bajern utfärdadt allmänt förbud gjordes särskildt undantag för Oberammergau, och der uppföres ännu (senast 1880), på grund af ett under pesten 1634 gifvet löfte, hvart tionde år ett dylikt skådespel, som hvarje söndag under sommaren lockar skaror af åskådare till den lilla bergsbyn. Nästan alla dennas innevånare taga någon del i förberedelserna, och omkr. 500 af dem uppträda i sjelfva spelet. Föreställningen, som räcker inemot 8 timmar, återgifver hela Jesu lidandes historia ända till himmelsfärden och fullständigas ytterligare genom lefvande bilder (tablåer) ur Gamla test. samt det hela sammanbindande körsånger. Skådebanan, som för tillfället bygges på en stor öppen plats och endast delvis sättes under tak, består af ett stort »proscenium», hufvudsakligen afsedt för kören, arkitektoniska landskap på ömse sidor, med djupt perspektiv för processionerna och vissa enskilda uppträden, samt slutligen i midten en med förhänge försedd mindre scen, der den egentliga handlingen försiggår och tablåerna anordnas. Åskådarerummet, som på senare tider också delvis skyddats af tak, är afsedt för omkr. 6,000 personer, men måste ofta lemna plats för än större skaror. Det hela, som bär prägeln af en religiös folkhögtid af storartadt slag, gör ett på en gång beundransvärdt konstnärligt och genom sin fromma naivitet gripande intryck på åskådarna. (Jfr E. Devrient: »Das passionsspiel in Oberammergau» 1851, 3:dje uppl. 1880, samt arbeten af Clarus, 1860, Hartmann, 1880, och Daisenberger, 1881.) Sommaren 1880 uppfördes i Muri (kantonen Aargau, Schweiz) passionsspel efter mönstret i Oberammergau. Man har äfven försökt efterbildningar å de moderna teatrarna af dessa passionsspel, t. ex. på hofteatern i Karlsruhe (jfr G. zu Putlitz: »Die erfüllung relig. aufgaben durch die dram. kunst», tidskr. »Deutsche Rundschau», 1875). S-e.