Payer

Payer, Julius, österrikisk ishafsfarare, f. 1842, blef 1859 officer i österrikiska armén, verkställde svåra mätningar af Ortler-alperna och publicerade i »Petermanns mittheilungen» det vetenskapliga utbytet af dessa sina alpvandringar. 1869--70 deltog han i den andra tyska nordpolsexpeditionen under Koldewey, nådde under en slädfärd långs grönländska kusten 77:de breddgraden och upptäckte Frans Josefs fjord å Grönlands östra kust. 1871 företog han å »Isbjörnen» tillsammans med Weyprecht en rekognosceringsfärd från Tromsö i riktning mellan Spetsbergen och Novaja Semlja, hvarvid de uppnådde 79° n. br. och öfverallt funno öppet vatten. Uppmuntrade deraf, anträdde de i Juni 1872 från Bremerhafen å »Tegetthoff» den märkliga österrikisk-ungerska polarexpeditionen. Vid 76° 30' n. br. inneslötos de n. om Novaja Semlja af is och drefvo mot n., misslyckades på sommaren 1873 i sina försök att befria sig och stannade på hösten i närheten af ett okändt bergland, Frans Josefs land. Utan skydd af hamnplats, gjorde de derefter den andra öfvervintringen under 79° 51' n. br. och 59° ö. lgd fr. Greenw. Derunder företog P. på våren 1874 en längre slädfärd, hvilken sträckte sig till 82° 5' n. br. och medförde upptäckten af att Frans Josefs land i sjelfva verket var en stor ögrupp. Den 20 Maj öfvergafs »Tegetthoff», och de oförskräckte upptäcktsfararna anträdde hemfärden med båtar och slädar. De nådde efter 96 dagar fritt vatten vid 77° 40', upptogos vid Novaja Semljas kust af ryske skepparen Feodor Voronin på skonaren »Nikolaj» samt anlände 9 dagar derefter till Vardö. Efter hemkomsten bosatte P. sig såsom privatman i Frankfurt a. M., senare i Paris. Förutom en mängd monografier i »Petermanns mittheilungen» och »Mittheilungen der wiener geographischen gesellschaft», har han utgifvit Die österreichisch-ungarische nordpolexpedition 1872--74 (1876; innehållande tilllika en skiss af den 2:dra tyska nordpolsexpeditionen 1869--70 och af 1871 års rekognosceringsexpedition), hvilket arbete öfversatts och bearbetats på svenska af Th. M. Fries under titeln »Upptäcktsresor i norra polarhafvet» (1877; i »Bibliotek för resebeskrifningar»). Under de senare åren har P. egnat sig åt konsten och i München utbildat sig till historiemålare. Såsom sådan har han gjort till sin uppgift att i en följd af fyra stora taflor skildra den franklinska nordpolsexpeditionens öde. Den första af dessa målningar (den sista i cykeln): Dödens vik (1884; utställd äfven i Stockholm, 1885), visar expeditionens undergång i polarisen. 1886 fullbordade han sin andra stora tafla: Expeditionen öfvergifver fartygen.