Sida 465
Pauwels ...
Folkmängden uppgick 1880 till 19,030 pers. och torde nu (1888) öfverstiga 25,000. Staden har stora spinnerier, bomulls- och ylleväfverier, maskinverkstäder m. m. 1790 uppsattes i P. det första med vattenkraft drifna bomullsspinneriet i Amerika. Staden hörde före 1862 till Massachusetts.
Pax (Lat., genit. pacis) 1. Fred, frid; fredsgudinnan. - 2. Se Osculatorium.
Pax Mariae (Monasterium pacis Mariae). Se Mariefred.
Paxo (i forntiden Paxos), en bland Joniska öarna i Grekland, 13 km. s. ö. om Korfu, har en areal af 19 qvkm. och består af en enda kalkstensmassa, som, trots den ringa tillgången på vatten, är rikt klädd med olivträd, som lemna olja af yppersta beskaffenhet. Gaion, den förnämsta byn, ligger på östra kusten och har en liten hamn. Nära midten af ön ligger Papandi, biskopens af P. residens. Tillsammans med den något sydligare belägna Antipaxo (fordom Propaxos), 3 qvkm., omkr. 100 innev., bildar P. en eparki i nomarkien Korfu, med sammanlagdt 5,002 innev. (1879).
Paxton [pä'ckstön], Sir Joseph, engelsk arkitekt och trädgårdskonstnär, f. 1803, d. 1865, verkställde hertigens af Devonshire storartade parkanläggningar i Chatsworth och lemnade planerna till utställningsbyggnaden i Hyde park (1851), hvilken bybgnad han senare (1b53--54) återuppförde i Sydenham (det s. k. Crystal palace, »Kristallpalatset»).
Pax vobiscum!, Lat., »frid (vare) med eder!», en katolsk välsignelseformel.
Payen [paiä'ng], Anselme, fransk kemist, f. 1795, d. 1871, skötte till en början industriella anläggningar, kallades 1842 till medlem af Franska institutet och blef s. å. professor vid »École des arts et métiers». Han lemnade vigtiga bidrag till den organiska, tekniska kemiens framsteg och har inlagt de största förtjenster om kännedomen af näringsmedlen. Hans arbete Des substances alimentaires (1853, 3:dje uppl. 1856; »Menniskans näringsämnen», 1857) är klassiskt; hans handböcker och läroböcker i teknisk kemi värderades mycket på sin tid. Sina afhandlingar publicerade han för det mesta i »Annales de chimie et de physique».
Payer, Julius, österrikisk ishafsfarare, f. 1842, blef 1859 officer i österrikiska armén, verkställde svåra mätningar af Ortler-alperna och publicerade i »Petermanns mittheilungen» det vetenskapliga utbytet af dessa sina alpvandringar. 1869--70 deltog han i den andra tyska nordpolsexpeditionen under Koldewey, nådde under en slädfärd långs grönländska kusten 77:de breddgraden och upptäckte Frans Josefs fjord å Grönlands östra kust. 1871 företog han å »Isbjörnen» tillsammans med Weyprecht en rekognosceringsfärd från Tromsö i riktning mellan Spetsbergen och Novaja Semlja, hvarvid de uppnådde 79° n. br. och öfverallt funno öppet vatten. Uppmuntrade deraf, anträdde de i Juni 1872 från Bremerhafen å »Tegetthoff» den märkliga österrikisk-ungerska polarexpeditionen. Vid 76° 30' n. br. inneslötos de n. om Novaja Semlja af is och drefvo mot n., misslyckades på sommaren 1873 i sina försök att befria sig och stannade på hösten i närheten af ett okändt bergland, Frans Josefs land. Utan skydd af hamnplats, gjorde de derefter den andra öfvervintringen under 79° 51' n. br. och 59° ö. lgd fr. Greenw. Derunder företog P. på våren 1874 en längre slädfärd, hvilken sträckte sig till 82° 5' n. br. och medförde upptäckten af att Frans Josefs land i sjelfva verket var en stor ögrupp. Den 20 Maj öfvergafs »Tegetthoff», och de oförskräckte upptäcktsfararna anträdde hemfärden med båtar och slädar. De nådde efter 96 dagar fritt vatten vid 77° 40', upptogos vid Novaja Semljas kust af ryske skepparen Feodor Voronin på skonaren »Nikolaj» samt anlände 9 dagar derefter till Vardö. Efter hemkomsten bosatte P. sig såsom privatman i Frankfurt a. M., senare i Paris. Förutom en mängd monografier i »Petermanns mittheilungen» och »Mittheilungen der wiener geographischen gesellschaft», har han utgifvit Die österreichisch-ungarische nordpolexpedition 1872--74 (1876; innehållande tilllika en skiss af den 2:dra tyska nordpolsexpeditionen 1869--70 och af 1871 års rekognosceringsexpedition), hvilket arbete öfversatts och bearbetats på svenska af Th. M. Fries under titeln »Upptäcktsresor i norra polarhafvet» (1877; i »Bibliotek för resebeskrifningar»). Under de senare åren har P. egnat sig åt konsten och i München utbildat sig till historiemålare. Såsom sådan har han gjort till sin uppgift att i en följd af fyra stora taflor skildra den franklinska nordpolsexpeditionens öde. Den första af dessa målningar (den sista i cykeln): Dödens vik (1884; utställd äfven i Stockholm, 1885), visar expeditionens undergång i polarisen. 1886 fullbordade han sin andra stora tafla: Expeditionen öfvergifver fartygen.
Payerne [pajä'rn], T. Peterlingen, stad i schweiziska kantonen Vaud, 20 km. n. ö. om Moudon, vid jernvägarna Lausanne--Lyss och Freiburg--Yverdon. 3,599 innev. (1880). Orten är mycket gammal, är omgifven af murar och torn samt var ofta residens för konungar af Burgund. 1033 lät tyske konungen Konrad II i P. kröna sig till konung af Burgund.
Paykull. Se Paijkull.
Paymaster general [penmatör dje'nerel], Eng., en ämbetsman, som tillhör britiska ministèren, men ej kabinettet, och som har till åliggande att öfvervaka utbetalningen af alla penninganslag, som parlamentet beviljat. Detta ämbete omnämnes första gången i början af Karl II:s regering, men har fått sin nuv. omfattning under 1800-talet.
Payne [pen], Thomas. Se Paine.
Paysage [peisäsj], Fr., landskapsmålning (se d. o.). -- Paysagiste [-sji'st], landskapsmålare.
Paysandu, fordom San Benito, stad i syd-amerikanska republiken Uruguay på venstra stranden af floden Uruguay. Omkr. 9,000 innev. Genom ångbåtsförbindelse med Montevideo och Buenos Aires har P. blifvit en framstående handelsplats. Den 6 Dec. 1864 angreps P. af general Flores' (expresident i Uruguay) trupper och en brasiliansk flotta, förstördes
Källa: Project Runeberg ·
