Sida 466
Pauwels ...
nästan alldeles genom beskjutning och eröfrades d. 2 Jan. 1865.
Pays de Caux [pei' dö kå]. Se Caux.
Pays de Cocagne [pei' dö kåka'nj], Fr. Se Cocagna. Jfr Schlaraffenland.
Pays de Vaud [pei' dö vå], schweizisk kanton. Se Vaud.
Paysius (Pajsij), bulgarisk munk, författade omkr. 1762 en Historia om Bulgarien, dess folk och furstar och heliga och alla bulgariska bedrifter (tr. 1844 i Pest under titeln Carstvennik, d. v. s. Konungaboken). Arbetets historisk-vetenskapliga betydelse är ytterst obetydlig, men det bidrog väsentligt till väckande af bulgarernas nationalmedvetande och betecknar början af den bulgariska reriaissancen. Lll.
Payta, hamnstad i syd-amerikanska republiken Perù, depart. Piura, i en öckenartad trakt vid en vik af Stilla hafvet. Staden hade 1876 endast 2,396 innev., men är af vigt såsom den nordligaste hamnen på Perùs kust (genom jernväg förenad med staden Piura) och en vigtig hvalfångarestation. Panamáhattar, nötkreatur, hudar och bomull exporteras.
Pazend (Pazand). Se Pehlevi.
Pázmány [pa'smanj], Peter, den mest framstående prelaten i Ungerns katolska kyrka, f. i Grosswardein 1570, sändes af sina föräldrar, oaktadt dessa voro kalvinister, att uppfostras i ett jesuitkollegium, och der uppväcktes hos den rikt begåfvade ynglingen en svärmisk hänförelse för katolicismen samt ett glödande hat till protestantismen. P., som vid det österrikiska universitetet i Graz 1597 utnämnts till filos. professor och kort derefter till teol. professor, var af sina förmän i jesuitorden bestämd till missionär, hvarför han snart lemnade sin akademiska lärareverksamhet och återvände till sitt fädernesland, der protestantismen vid denna tid var en så betydande makt, att den allmänna opinionen fordrade af landtdagen år 1608 jesuiternas fördrifvande. P. uppträdde emellertid till sina ordensbröders försvar och lyckades förekomma den ifrågasatta förvisningen. Han blef nu den skicklige och framgångsrike ledaren för den romerska motreformationen i Ungern och uppträdde i en mängd skrifter till den katolska kyrkans försvar. Dessutom utöfvade han ett mäktigt politiskt inflytande, i synnerhet sedan han såsom ärkebiskop i Gran blifvit det ungerska kleresiets primas (1616). Dervid var det städse hans sträfvan att befästa det habsburgska husets makt samt derigenom främja katolicismens seger och undertrycka protestantismen. Till detta ändamål genomdref han på den ungerska landtdagen 1618 Ferdinand II:s val till konung efter Mattias, som icke efterlemnat någon arfvinge. I rent kyrkliga angelägenheter utöfvade den stolte och ärelystne kyrkofursten en djupt ingripande och vidt omfattande verksamhet. Såsom kardinal-furst-primas och ärkebiskop i Gran afled P. 1637, i Pressburg. H. W. T.
Pazzi, Enrico, italiensk bildhuggare, f. 1818, lärjunge af Giovanni Dupré i Florens. Hans första större arbete var Moses som gosse trampande på Faraos krona. Bland hans öfriga verk märkas Dantes kolossala staty på Piazza Santa Croce i Florens (rest 1865 vid 600-års-festen till minne af skaldens födelse), en staty af reformatorn Savonarola, Det kufvade Venezia (grupp), ryttarestaty i brons af den 1868 mördade fursten af Serbien Mikael III (gjuten i München 1879) och en staty af statsmannen Luigi Carlo Farina (Ravenna).
P. B., ett ordenssällskap. Se Par Bricole.
Peabody [pibåddi], stad i nord-amerikanska staten Massachusetts, 8 km. n. v. om Salem. 9,028 innev. (1880). Staden hette förr South Danvers, men antog 1868 sitt nuv. namn efter filantropcn George Peabody, som var född der och der inrättade Peabody institute, som har ett offentligt bibliotek och en sal, der fria föreläsningar hållas.
Peabody [pibåddi], George, amerikansk filantrop, född i Danvers, Massachusetts, d. 18 Febr. 1795, kom vid 11 års ålder i kryddkramhandel och upptogs sedermera såsom kompanjon i en kramhandelsaffär, hvilken under hans händer växte ofantligt, och hvars chef han blef 1830. Etablerad såsom köpman i London 1838, upphörde P. 1843 med handelsrörelsen i Amerika och öppnade i London en bankiraffär, som gjorde honom till mångmillionär. Död i London d. 4 Nov. 1869. Med 1850-talet vidtog P:s ryktbara verksamhet såsom menniskovän och patriotisk mecenat. Han bestred kostnaden för Förenta staternas deltagande i verldsutställningen i London 1851, understödde 1852 en nordpolsexpedition för uppsökande af Franklin och skänkte sedermera bl. a. 480,000 dollars för inrättande af ett föreläsningsinstitut jämte bibliotek i sin födelsestad, 1,400,000 doll. till ett institut för vetenskap, literatur och sköna konster i Baltimore, 280,000 doll. till staten Maryland, 150,000 doll. till ett museum och en professur i amerikansk arkeologi vid Harvard-universitetet, en lika stor summa till en geologisk lärostol vid Yale college, 2 mill. doll. till skolor för hvita och negrer i Unionens sydstater samt 2 1/2 mill. doll. (öfver 9 mill. kr.) till tidsenliga bostäder åt arbetareklassen i London. P:s donationer uppgå till 25 mill. kr.; till slägtingar testamenterade han 7 1/2 mill. kr. P. afböjde erbjudna ordnar och adelskap. Emellertid blef han hedersborgare i London, och en staty öfver honom aftäcktes derstädes i Juni 1869, nära Börsen. Han begrofs i Westminster abbey, hvarefter stoftet öfverfördes till Amerika på ett engelskt örlogsfartyg, med en amerikansk eskader i följe, och bisattes i staden Danvers, som numera bär namnet P., honom till ära.
Peabody-geväret [pibåddi]. Se Eldhandvapen.
Peacock [pikåck], Thomas Love, engelsk författare, f. 1785, d. 1866 såsom pensionerad »chief examiner» vid Ostindiska kompaniet, utgaf 1804--12 flere föga märkliga arbeten i bunden form och sedermera bl. a. romanerna Headlong hall (1815), Nightmare abbey (1817), Crotchet castle (1831) samt, efter långt uppehåll, Gryll grange (1860). Dessa berättelser utmärkas af en egendomlig, kraftig humor, sund uppfattning samt en genom styrka och behag
Källa: Project Runeberg ·
