Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Pedal

Ämne: Musikteori och musikterminologi · Musik och italienska lånord

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 12 (1888), sp. 933 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Pedal (af Lat. pes, genit. pedis, fot). 1. På orgeln och pedalflygeln den för spelning med fötterna bestämda klaviaturen. -- 2. På harpan de sju fotsteg, hvilkas nedtrampande förkortar strängarna, d. v. s. höjer tonen. -- 3. På pianot dels den tramp, hvilken aflyfter alla dämmarna och sålunda ökar tonens klangfyllighet genom att bringa beslägtade toner till medljudande (den högra l. forte-pedalen), dels den, hvilken förskjuter hela klaviaturen, så att hammaren anslår blott en sträng för hvarje ton i st. f. tre eller två (den venstra l. piano-pedalen). Den förra tecknas med Ped., dess upphörande med *; den senare tecknas med una corda, dess upphörande med tre corde. Den bästa öfning i forte-pedalen vinner man genom att använda den så mycket som möjligt, men noga släppa den vid öfvergången mellan toner, hörande till olika ackord. Piano-pedalen deremot bör användas så litet som möjligt, endast för det finaste pianissimo eller ock vissa harpeffekter. Fordom användes flere pedaler för allahanda lekverk (»pantalonzug», »jeu de buffle»). I nyaste tid hafva konstruerats »konstpedaler», med hvilka endast för en del af klaviaturen dämmarna aflyftas (E. Zachariä m. fl.). A. L.