Pepparmynta

Pepparmynta, Mentha piperita L., bot., farmak., en välbekant ört, hörande till nat. fam. Labiatae Juss., kl. Didynamia L. Af pepparmyntan finnas 2 former, en glattare och en mera hårig. Den förra är funnen verkligt vild å fuktiga ställen i England; den senare har träffats vild i Baden af Lange (M. Langii). Båda formerna odlas (i synnerhet den senare) i England, Frankrike, Tyskland och Amerika samt äfven i sydliga Sverige. Numera är pepparmyntan mångenstädes förvildad. Denna ört har mångårig rot, från hvilken uppskjuta en eller flere fyrsidiga, ofta violett anlupna stjelkar, som uppbära motsatta, skaftade, aflånga till äggrundt aflånga, spetsiga, hvasst sågade blad, med olikstora sågtänder och på undre ytan försedda med en mängd insänkta, gulaktiga oljekörtlar. Den officinella drogen, herba Menthae piperitae, skall bestå af den blommande örten, befriad från de gröfre stjelkarna och grenarna. Lukten är egendomlig, starkt aromatisk, smaken först något hettande, sedan kylande genom den flyktiga oljans hastiga afdunstning. -- Pepparmyntoljan, aetheroleum M. p., är officinel och erhålles af något vexlande godhet från England, Tyskland och Frankrike. Amerikansk olja är icke tillåten, enär den ofta förfalskas med sassafras-olja. I äkta olja finnes menthol, en stearopten (= pepparmyntkamfer), hvilken ur europeisk olja afsätter sig först vid - 20°, men ur amerikansk redan vid - 8° eller t. o. m. vid 0°. Pepparmyntan är ofta använd såsom »té» att dricka mot väderspänningar, krampkolik o. d. Af densamma beredes genom destillation det officinella pepparmyntvattnet, aqua M. p., som ingår i flere af farmakopéns medikamentsformler samt ofta användes i mixturer såsom lösningsmedel för kinin eller andra illa smakande ämnen. Den flyktiga oljan ingår såsom den verksamma beståndsdelen i de allmänt bekanta pepparmyntpastillerna, trochisci M. p., hvilka ofta begagnas att motverka qväljningar eller att borttaga elak smak. Jfr Krusmynta. O. T. S.