Pinguicula Tourn., bot., ett litet slägte af insektätande örter, hörande till nat. fam. Lentibularieae Rich., kl. Diandria L. På fuktiga ställen vid sjöstränder, kärr eller bäckar träffar man den i Sverige allmännaste arten, P. vulgaris L., tätört, som i likhet med de i fjällbygderna förekommande P. alpina L. och P. villosa L. har de helbräddade bladen i rosett vid blomstängelns bas. Tätörtens blad äro på öfre ytan klibbiga af en ur små körtelhår afsöndrad saft, som kan upplösa de qväfvehaltiga delarna af små flugor och små steklar (pteromaliner), hvilka fastna i saften och fängslas af körtelhåren. Från bladrosetten uppskjuta 1--4 bladlösa stänglar, hvar och en uppbärande blott en blomma. Denna är mörkblå eller violett, sällan af ljusare skiftning. P. alpina har hvit blomma, med ljusgul underläpp. P. villosa har violetta blommor med 2 små gulkantade fläckar in på läppen. Befruktningen af detta slägtes blommor kan ske endast genom insekters tillhjelp, till följd af ett stängsel öfver märket, som endast genom insekters medverkan under deras besök kan undanskaffas, så att medfördt frömjöl kan träffa märket. Bladens afsöndring är i viss mån pepsinliknande och föranleder, då mjölkkärl invändigt gnidas med dem, att mjölken löpnar samman till s. k. »tätmjölk» eller »långmjölk», sannolikt till följd af någon bakteries inverkan. Derom känner man dock ej något med visshet. O. T. S.
Nordisk familjebok · första upplagan
Pinguicula
Ämne: Växtsläkten och örter (korta släktartiklar) · Växter och botanik
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 12 (1888), sp. 1293 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗